otåligt på denna dörr, som så ofta utan hinder öppnats för henne, men med lika liten framgäng som förut. Det arma barnet var nära ait falla i vaumakt, och klappade ännu en gång med fördubblad häftighet, sa att det skallade i hela huset; dock törgäfves, blott Blanches morrande svarade deruppå, och snart sjönk hon, ntmaltad och medvetslös, till jorden. Straxt derpå kom i skarpt traf en vagn framrullande, och höll framför ruinerna af det Galieniska palatset. En ung lefnadsfrisk dam steg ut, 2 spatserade omkring i de halfförsallna pelargångarne, och sökte med tilllhjjelp af sin lifliga fantasi gora sig en föreställning om den gamla prakten uti detta den hedniska byggnadskonstens minnesmärke, i Inom kort ådrog sig hundens skällande den unga i historiska betraktelser fördjupade damens uppmärksamhet; hon upphörde nu att tänka på det förflutna och rigtade sin uppmärksamhet pa det närvarande. En hund skäller icke utan auledning så ihållande, det visste den okända damen rält väl, hon sökta derför att upptäcka orsaken; och varscblef snart vid månans sken emn svart slöja och en mörk klädning ligga på marken jemle huset; — Ack min Gud! — ropade damen och ilade, åtföljd af fiera betjenter, fram till det till utseendet liflösa föremålet, i hvilket hon nu upptäckte en ung flickas kropp. — Ack, min Gud! ett dödt fruntimmer! — — IIon är blott afdånad, — sade en af beljenterna, som upplyftande Alice hade märkt henne andas. o . Den okända klappade nu äfvenledes på den ensliga huset, men då ingen tycktes gifva akt derpå, så sade hon till sin beljening: Bär detta fruntimmer i min vagn, lusten och rörelsen skola tilldå allt förblef tyst, så klappade hon ännu en gång