Ami:— p— r!l sina tårar och med medvetandet af sin misskända dygd höjde sitt sköna hufvud. — Jag, jag, — sade den. unga flickan, — som aldrig ens tänkt all göra någon menniska orätt . ... men var jag då icke hans adopterade dotter, och hade han icke rättighet att göra hvad han gjorde? — Jovisst, — sade notarien lisligt. — ty desse hans Slägtingar, ha de ens besökt honom under hans lisstid? Ha de icke sastmer utstott honom ur deras krels? Ni deremot. min fröken, har för honom lörsakat först era lekar som barn och sedan era nöjen som ung flicka. — Del der var fint anlagdt — anmärkte vikomtessan, som med fördubblad ifver viftade med sin solfjeder, liksom vm hettan lilllagit under notariens tal— Ålice, som kände sig djupt sårad af denna bittra anmärkning, antog en inin, som om hon blott talade med notarien. — Skulle jag utan detta testamente icke ändå få ärfva lika med de andre ? frågade hon. — Ulan testamentet skulle ni ingenting ärfva, sade nolarien, men det existerar ju, och är alldeles i sin ordning. — Det få vi se, — invände markisen, — emellerlid skall jag såsom dens aflidne bror låta lörsegla allt pch instämma fröken till vederbörlig domstol. — Instömma mig? — sade Alice med en skarp fon al förakt och öfverlägsenbet. — Hvad är er begäran, herr markis ? — Att testamentet förklaras för ogilligt, såsom ande emot våra rättigheter, Era rättigheter, — upprepade Ålice, beledsasande hvarje ord med et bittert loje. — Ni har r rättigheter eller, rättare sagdt, inga andra rälPT, an dem Jag vill modgilva er. Hvad tostamenss nHfRGTVRtUI2 beträffar — killiogade hon, — så gif mig det herr Castera. — Sedan hon bekommit det af nolarien närma