MP TUR UUULIv OJ unI I Revy af Stoekholms-Tidningarne. Postoch Inrikes-Tidningar bafva fatt sig en vlLandtbos, som läst Aftonbladet på det sätt, att han beskyller det för att förråda medelklassen och vilja lemna den till pris ör massan. Bevisen derför äro ibland andra sorordandet för 4844 års representations-sorslag och Norriges slatslorsatining. Ensald och sosismer omvexla all göra artikeln rätt omklig. Ur franska tidningen La Presse, har Posttidningen intagit en lang artikel for alt ofverlysa oss, att enhvar, som blilvit nämnd i en tidning, vare sig for sin person eller sina skrifler, o. s. v. skulle bafva ovilkorlig rätt att få infora svar, försvar, vederläggningar, m. m. Man inser latt, all ett sådant vilkor skulle kunna rent af forstöra en lidning och hela publicileten. Ingen tidning lärer kunna få förtroende, som till den grad handlade omoraliskt all den ej lemnade den oförrättade tillfälle till bel igtigande eller ett upplysande försvar; men att vara skyldig intaga allt det ovelt, den gallimatnias och det kolossala förråd af ordsvall, som möjligen en särad egenkärlek eller vanligen en dalig lorsattare-sormaga har att bestä, det vore rosärligt. Isynnerhet skulle det blifva lojligt nog alt se, huru ell olsicielt, privilegieradt annonsblad skule komma altse ut, der man hanske af rent okynne kunde fordra att få in förklaringar på tjogtals spalter. En insändare bar i en artikel O m Princ i pern ao på ett temligen eget säll tagit Reseringen i försvar emot :Winervas arlikel Om samma sak. Insändaren upptager blott de tyå beskyllningarne i Minerva, at regeringens liberalism mot olika tänkande blott är en sras och att hon i sjelsva verket afsätter de embetsmän, som yjitra olika åsigter, samt all hon, i strid mot antagna principer, befordrar till titlar utan åtlöljande lön. Han förklarar, alt dessa beskyllningar äro orättvisa. Blott vid två tillfällen bar konungen uttryckt misshag med riksdagsmäns yttrade åsigtery, säger han; det ena var då en bofsyssla icke gass ät en ledamot af ridderskapet och adeln, som låtit ett slags åtlöje falla på konungens rådgifvare. bet andra vor en ministers hemkallande srån utländskt hol, med anledning af det sätt, hvarpå han å riddarhuset uppträdt. I förra fallet vill insändaren lemna å sido huruvida den förebråelse talaren (grefve Gyldenstolpe) gaf rådgifvarne var välförtjent eller icke, men han anser, att i alla fall en sådan ton emot konungens förste ljenare sornärmar kronans värdighet, och att sl--A ledes en några dagar efteråt skeende beford ran inom ! hofvet skulle varit icke i osverensstämmande med denna värdighet. I sednare alseendet anser ins. att friberre. Nils Palmsijerna, i sin politiskt ömtåliga ställning säsom minister vid utländskt hof, hade abordi, då han ernade verksamt uppträda å riksdagen, tillkännagifva för konunzen den rigtning, ban ämnade följa och i fall l -— O-— RÅ