—— — Det oakiadt stod fröken upp och lefnnäde kyrkan, stödjande sig på Billatones arm. St. Seurinkyrhan 4 fir ett af de äldsta tempel i Bordeauz. och visar en ganska märkvärdig byggnadskonst, som härstammar från andra ärhundradet, då kristna läran bee2yvute rotfästa sig i staden. Denna kyrka synes i början ha varit bestämd för den hedniska gudstjensten, och var kanhända helgad åt Venus, såsom den gifvaude promenaden, hvilken kallas kärleksalleen, later förmoda. Den ligger på en enslig plats, ett orödjadt fält förde daförtiden från detta byggnadskonstens minnesmärke till ruinerna af Galieni palats. hvars sista spillror ännu visa. huru storartadt det en gang måste ha varit. henne omAlice och hennes tjenarinna togo vägen Öfver detta fält till ett litet bvitmåladi has, som stödde sig mot en af Galieni palafs hvalfbågar, och hvars moderna byggnadssått stack tvärt äf emot de funga ämassorna från forntiden. Man inträdde i huset genom en täck, af en mur innesluten och med de vackraste blommor smyckad trädgard. Först såg man en portik, som till höger förde till salongen, till venster till boningsrummen, och i hvars midt befann sig en stentrappa, som förde till de öfre våningarne. Knappt hade Alice öppnat :irädgårdspårten med sin hufvudnyckel, förrän hon fägnades af eu stor och väcker vindthuud, somitycktes glädja sig ät hennes återkomst och bakom henne söka nägon mer. som den icke säg. i Höndeas blick var så uttrycksfull, att en suck banade sig väg ur Alices beklämda bjerta, — Du får icke äterse honom; Blanche, — sade hon, klappande hunden, — du får inte se honom mera! I det samma stördes Alice i sina smärtsamma betraktelser af en bondgosse, som kom framspringana