T — Alice eller AIemFUOms-apetsarne. (EFTEH EUGCNIE FOÖAJ. i Den 20 Augusti 1565 trängdes en väldig menniskomassa vid portarne tul kyrhan St. Seurin i Bordeaux. En högtidlig likbegängelse foregick derstädes. Personen. somn begrofs. far en herr de Mauriac: en yngre son. som gjort sin lycka genom handelsaffärer. Han efterlemnade, sade man, såsom enda arfvinge, en nicce; dock visste man ingenting med säkerhet, enär fröken Aleucon; — sä hette niecen, — icke velat att man saulle öppna hennes oukels testamente, så länge de dödliga qvarlefvorna af honom, som i sex är varit för benne i en fars ställe, ännu befunno sig ofvan jord. Tvärt emot bruket hade hon åtföljt liktåget, och när hon 1 sin sorgdrägt lag der pa knä bred id kistan ock lemnade sin smärta fritt lopp, hade hennes lärar och hennes milda, behagliga drag adragit sig allas uppmärksamhet. I det ögoubliek kistan efter slutad tnessa bortbars, gaf sig den sköna flickaas smärta luft genom ett så skärande skrik, att det genljöd uti allas hjertan. Sedan uedfällde hon sin langa svarta slöja, och blef liggande orörlig i bön och akallan, tills mängden hunnit lemna kyrkan. Nu stod vid sidan af den alltjemt i bönen försänkta unga flickan en gammal trotjenerska i den aflidnes hus och tycktes med moderlig omsorg vaka öfver sin hädangangune husbondes nitce; — Kom fröken, — sade hon slutligen då tornuret slog sex, — det är tid att spisa middag, vi mäste gå hem, det är ingen der hemma utom den fjolliga Cadichonne, hennes bror Cadiche och Rosalie, som ännu är bara barnet. Kom, jag kan icke lemna er här allena. åtren jag mäste hem, ty ni vet huru oordentligf det gar till då jag är boria. — Nu, da ban icke mera är der, gör det ingenting, min stackars Billatone, — sade herr Mauriaes niece med en djup suck,