Agåtatåöwmen i England för ÅHamedelsfriltetern ö III. I en af de första sammanhomsler, som egde rum i London, då föreningen i berjon af är 4845 uppträdde i huvudstaden, yttroade Fox: abe, sum lägga skatt på folkets bröd, skulle också, om det stode i deras makt, beshatta den luft, vi inandas, och den dagens sachla, som lyser vara sler; de skulle vilja beskatta de blickar, vi kasta på hbmlabvallivet; de skule vilja lata det med alla dess stjernot, med Cassiopes har, med 0 ions bältet, med de klart tiadtande Pleiaderua, med sora och lilla bjotnen undeskastas den sluktuerande skalan. (lnalligt skratt och bilallsyteriagar.) Man säger: aspanmalslagen år annu icke så gammal; sorsök den ännu en ud bortat 10 O, detta forsok har olsvergall allt, hvad solhet kan uthärda. Det är tid; ätt de, som anställ: ett e-periment, sadant som det iltragavarande, få lara känna, hvilhet ansvar de hafva adragit sig Åleen soreningen vill nu vaga ett forsok. Den bar från Marchbester ankommit bit, sor att avstålla ett prof med sin agi atton. ELgendomsnertarues prot bör iche vara i saknad al ett kontraptos. NISon gang skull män val komma i erlarennet af, om detär deras assigt alt sor beständigt undertrycka de lattige. Foreningen och Sir Robert Peel halva i sjellva verhet en gemensam sak. Begge äro de aristohrattens undersatare, eller, rattare sagdt, dess sladar. Emedan aristokraterne belinna sig i besittning af jordegendomarne, herrska de så väl oliver hopen sO olver majoriteten i parlamentet. De handla och vandla, bäst de gitia; med bade lolhet och lanstiliningen. be kunna gora hvad de vilja med arviten; de bortsipa slottan till sina batn, bemåktiga sig kyrkan och benerrska båoitulngen. Vart stora, fria och härhga England har blis-it spändt framfor deras vagzn. Vi kunne hvarhen losgjunga sorn iden, eler nutien, eler göra oss nagot rigtigt begrepp om framtiden; vi hunne icke samlas omkring det baner, som i så manga ärbundraden trotsat elden och stormarne; vi kunne icke beromma oss al den djerlva spekula ionsanda, som lort våra skepp osver alla hal; vi kunne icke vara stolta oiver var litteratur, eller at värt sädernesland återbörda dei, som Millon kallade dess storsta privilegium: att lara nationerna att lefva. Nej; all denna heder; detta beröm, denna ära lillaommer iche det engelsha folket. De tillböra en vinningslysten folks klass, lihasom en rättighet; den der atfoljer e