Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1846, sida 2

tad och nästan andlös. ser sig vödsakad att stanna för att hemta andan och söka att igenhänna bvar han befinner sig. Det var på den ödsliga trakten emellan porten de Monceaux och gatan du Rocher. Som det nu började at. dagas, vagade han ej längre uppehälla sig i hufvndstuden. Under det ban söker att upptänka nagot medel att utslippa genom stadsporten, ser han på vägen en kärra, lastad med korgar, hvilken tycktes komma emot honom ; en trädgårdsmästare leder hästen vid betslet. Utan att hesinza sig, vänder han sig till mannen och begår att mot nägra louisdorer få uppstiga i kärran. Vid åsynen af penningar, medgifver trädgardsmästaren hans begäran, utan att fråga efter om det är en hederlig karl eller en skurk, som han hjelper. Mannen tycktes icke ligga djupt i dagens politiska händelser. Victor skyndar att dölja sig under den halm, hvarmed korgarne voro betäekte. Vid porten fäste vakten, van att dagligen se denne man med sina fruktkorgar passera derigenom, ingen uppmärksamhet hvarken på honom eller hans kärra, och så snart Victor är utom deras äsyn, springer han från åkdonet och beger sig med största skyndsamhet mot Montmorency, hvarest han påminner sig, alt en af hans föräldrars gamle tjenare, vid namn Leblanc, för närvarande har bosatt sig. Anländ till byn, erfar han att denne flyttat till Andilly. Nu vänder Victor sig dit, och klappar slutligen på dörren till en liten byggnad. ILeblanc och hans hustru äro sedan gärdagen i Paris, och äterväntas först på aftonen. Uttröttad af mödor och behof. släpar sig den proscriperade i det djupaste af skogen, och nedka star sig på den fuktiga mossan, för att atminssone få några ögonblicks hvila. Det är ännu ej vår, marken kall, och vinden, som tjöt i de nakna träden, bebådar en svär nat. Genomträngd af köld och regn, gripes Victor också af hungtens plågor. Han försöker att sofva, men