— Och det är, till mig, min fru, som mi vänder er, er er, ni vet inte ni. ..., — Ni är främling, han känner er inte. Victor följer med och nalkas den soffa, på hvilken Napoleon ligger utsträck!, utan medvetande, han gjuter vatten öfver hans ansigte, och lemnar honom allt det bistand ban skulle meddelat en sårad broder; — under det han med ena handen på pulsen känner att lifvet börjar återv ända, fattar bau med den andra en dolk, som han doldt i sin bar m..,.. men tanken att mörda en försvarslös flende grep honom med all dess fasa. Det är ej så han ämnar besegra den fiende hvars undersäng han svurit; — det är med öppet visir han öuskarsanfalla honom; — i spetsen för sitt mägtiga garde skall Förste Consuln träffas af det hotande slaget. Då en dragning på ögonlocken utvisade att Naboleon aterkom till sansning, undflydde Victor, utropande med hög röst: Han är frålst! Ett ögonblick derefter lemnar han hotellet. Efier nagra dagars förlopp bade antalet af spioner betydligt ökats. En af deras chefer hade sagt till nägra af sina underordnade: Victor de Deville har sin älskarinna på gatan liUniver,ite: han kommer ofta dit, och uppehåller sig isynnerhet mycket omkring ett hus, der ett frunlimmer vid uamn Näuzelet bor; skynda, bevaka honom, och han skall ej undkomma Oss, Denva förmodan var ganska rigtig. Klocken var ett på morgonen, — Victor väntade orörlig i en fiacre vid hörnet af gatan du Bac. På en gång öppnas båda dörrarne och tvenne personer kasta sig öfver honom, tvinga honom att stiga ur och söka att bemäktiga sig honom. Victor, som nu förstod a han var igenkänd, ville först i det yttersta öra brak af sina vapen; han slog sig derföre ifrån dem och började att fly med hastigheten af en hjorl, förföljd af spårhundarne: till dess han slotligen uttröt