Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1846, sida 2

ö beslöt han all vända sig till c en aAr dessa theaterdrottningar, som ansägos ej vara helt och hället likgillige för rikedomens förförelser. Ian utvalde en at de varkraste CCh mest omtalta och skref lill henne, ulgilvandde sig for et al de Engelsimän, somn upphäkande t al frede ni Amicns hade qv hållit inom lransyska omradet, Pan tillstod lor henne, all han, såsom rik och al sin ställning nödsakad att letva i Paris, oj var nogräknad i anseende till de kostnader, som några timmars förstroelser shulle lororsaka honom. Han beledsogade sitt bref med en dyrbar cachemäirs-schawl. en skänk, då al så mycket större värde, Som ddesse persediar helt nylisen bilfvit intorde från Egypten, och begärde ett svar, som också cej lange dröjde. fians prcdent blef icke allenast enmotlagen, utan han erhöll tillika en Hten biljett, doftande af armbra, som gaf tilikänna, all han var väntad redan samma afton. Klockan 11 om aftonen begaf sig Victor de Dåville med försigtighet till ett litet hotet på galan Chaussee-dAutin. Han hade k napp vidrort porlklappen, förr än porten eppnades och en palt kemmarjungfru emottog honom, — Ar det ni, mylorå? — frågade hon. Efter ett jakande svar, tog hon framlingen vid handen, ocli förde honom genom en vidsträckt förstuga, svagt upplyst af en lampa till en mork trappa, vid hvars ända befanns ett slags förmak, och införde honom slutligen i en härlig salong, der hans ögon nästan forbländades af skenet från den mängd vaxljus, hvarmed fiere kandelabrar vore besatta. Här blir han lemnad allena. Efter några ögonblicks förlopp, öppnas en glasdörr o en ung qvinna af en ovanlig skönhet intrvider. Victor betraktar henne: han darrar, han vill bala, men orden dö på hans läppar: han bar snarare utseende al en sånge. for hvilken man uppläser dödsdomen, än en ung man, som man tillbjuder en öm tåle-ä-tåte. (Förlsättes.;