Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1846, sida 1

— — — —— är det älskade löremålets fullkomlighet en procsumtio juris violenta. kärleken saknar icke heller sin Canoniska rätt. llan är vår lyckas allena-saliggörande kyrka, våra böjelsers hierarchi och coelibatets gyllene upphäfningsbulla. Man canoniserar den älskade; ty hon förekommer oss alltid säsom nåägot heligt, den mognare öfverläggningen må så mycket den vill uppresa sig deremot såsom advocatus dliaboli. kärleken har sin handelsbalk och är till och med icke så sällan en dålig afsär. I allmänbet är han en figifven handelsgren, men också ganska olta blott en börs för esterverlden och en svärmeriets grosshandel. Dess bolagskontrakt bestämmer vår jordiska lyckas sirma, och likväl gäller bärom ofta den satsen: Societas spe et mater discordiarum. Kärleken har sin låänsrall; ty älskaren är en vasall och hans bjerta ett ansortrodt län, öfver hvilket han åt en annan lemnat öfverherrskapet, och åt sig sjelf knappast sorbehällit nyttjanderälten. Först i en nyare tid bar han antagit vexelordningen, ty numera är vexlando uti kärlek alldeles i sin ordning. Stånd och rikedom draga på skönhet och hjerta. Dessa känna sig icke tilldragna och protestera. Då uppträder förståndet säsom honorant; och detta kallar kärleken, om också icke alldeles juridiskt, likväl temligen rigtigt, en torr vexel. kärleken bar sin borgerliga och sin privat-rätt; tv rättast älskar man i borgerliga ståndet, och blott privatim, enär kärleken skyr offeutligheten. kärlekens lagbok börjar med personliga rätten; ty vi se framför allt på den älskade personen, som vi göra till förmyndare för värt hjerta och curator för våra känslor. I sak-rätten visar han oss, hvad det är för en skön sak att älska, hvem som är ett hjertas rättmätiga egare, buru man uppgilver besittningen, samt under Uvilka vilkor man besitter orättmäligt. Ilärifrån Öfvergår ban till egendomen och gifver oss några anvisningar att utestänga andra från vär förvärlvade egendom. Om kärleken har sin pan trätt lemnar jag derhän, då det strider emot min nästan jungfruliga blygsamhet att tala om kärlekspanter. Servituter kunna icke vara honom obekanta, då kärleken just är den alltidvarande servitus oneris ferendi i vårt lif. årssrätten förenar ban med äktenskahsrätlen, ty så snart llymen visar sig gör Amor sitt