Eämlelac:S ERÅTtSSUFaC-Ädåer. (Etter Tyskan.) att kärleksoch råltssaker hafva mycken likbet med hvarandra, visar sig redan deraf, att Themis, rättvisans symbol, loreställes lika blind som Amor; och den omständigheten, att den sednate icke bar någon vägskål, förklaras just deraf, att kärlchen icke så noga afvåger all, likasom bristen på pilar hos Themis ar skuld dertill, att rältegängsvåsendet alldeles icke är pusnabbt. När vi nu ingå uti en noggrannare Jeuforelse emellan kärleksprocessen och de juridiska studierna — så få vi se, huru det lyckas. Etter den första kärleksförklaringen ropar den älskande förtjust: ENigat min!4 Den älskade rodnar rättsenligst och hviskar: åEvigt dinla Mar ser saledes, att kärleken ingar i den strängt Jurisliska frågan om mitt och ditt. körleken har sin naturratt; ty vid hvarje lvislishet har alskarinnan naturligtvis rätt. bess första aht är occupation af ett oinsagot hjerta. Dess rätt är redan så länge erkand, att man med skål kan kalla den en ursprunglig vält; och da man haltar de sorälskade eu lychligt fölk, så måste härleken också bafva sin follrätt, hvari man förklarar dess tteorier om beväpnad neutralitet hjertan emellan, om sorening till ett andama och om de älskandes krig och sted. Förofrigt år det att vara förälskad uppenbart intet annat, än ett tydligt uttaladt subordinationsfördrag al vårt bela jag ; och kärlekhen han saledes ej undvara en statsrätt, hvaral man lärer, på hvilket sått man bör göra erofringar, hvilka medel man kan använda att belästa dem, och al hvilka bjelptruppar man får lof aft begagna sig. Kärleken bar sin criminalrält, ty hvem kan neka, all man genom honom bär eviga bojor? att han innesluter oss i ell evigt fängelse? ty han haller oss fångna. llan dömer oss till doden, ty den älskande lelver blott i sin kärlek och är död for allt annat; ja, han är den strängaste al alla brot:målsdomare, ty hvarje millrunde omständighet gäller för honom tvärtom sasom en förbrytelse. Han är obeveklig mot otrohet; deremot ser han genom fingret med stold af och brandanläganing mot — ett hjerta. kärleken har sin Romerska rätt. llan år ju bkufvudinnehållet af de flesta noveller; och hvar sinnes nagot, hvarofver hårleben ej hunde göra sina ylossor? llan är den eviga fortsättnin-. gen af mores majorum samt utgör responsa prudentum ofver vart lifs stora gåta. Slutligen