stor epok i menshlighetens historia; en annan dylik räknar hon från den tid, da det forsta segelsorsedda fartyg plojde verldohafvets stormande boljor; en tredje tran inventerandet al hompassen, en sjerde srån boktryckerikonstens upplinnamse, en semte Iran upptäckten af tyngdlagarne, en sjette sran angans användande såsom besordringsmedel, o. s. v. Åunu har väl icke på längt när hela menniskoslägtet hunnat draga fördel al dessa och manglaldiga andra dylika epokbildande uppunningar; men deras vechningskrets utvidgas, så alt säga, med hvarje dag, och med hvarje dag goras nya, menskligheten gagnande, upptäckter. Desdutom inträlla älven andra stora tilläragelser, hvilha pa vissa delar al menskligbeten utolva ett utomordentligt, genom äårtusenden sig strachande inflytande, Sasom sadana kunne vi med tulla skål exempelvis anföra: grundläggandet af det judiska riket i Palestina; konsters och vetenskapers utbredande genom de gamle Grekerne; romerska väldets grundlaggande, sortigang och fall, Christi och Muhammeds uppträdande sasom religionsstistare; solhvandringarne; upptäckandet al Amerika; reformationen; franska revolutionen, o. s. v. Alven dessa-tilldragelser bilda stora epocer i mensklighetens historia. bet är nagot, dessa likt, byichet vi onske, alt det nu ingangna aret matte bära i sitt skote! Crundamnen till elt sadant fattas icke. Erinrom oss blott de hogtidliga sorbindelsor, som den franska konungamohlen ännu har alt infria; det i djupet al tolkets brost hvitglodgande bat tid soriryecarne, som rader i Pollen ; det dolda missnoje, som herrskar i den ryska kolossens vid Östersjon belägna länder; det dolva hnot olver de rikes och maktiges hjertlosa egoism, hvilket då och da later sig sorunmma fran den brittiska o-staten; de religiosa emanucipalionusrorelserna i Tyskland; de misslyckade politiska demonstrationerna uti Italien; den i Schveitz och Spanien de olika partierna emellan radande sorbillringen ; det danska vrodrafolkets uppvakuande ur dess sekler langa somu vid envaldets solapall; den balsstarrighet, med hvilken en del adelsmän och prelater här i Sverige försvara sina så hallade rättigheter, och den hardnachenhet, med uvilken de satta sig emot häslan hvarje, al folket gjordt, sorsok att sramga på resormernas och forbättiingarues bana: erinrom oss, säge vi, allt detta, och man skall medgilva, alt det nyligen ingangna aret visserliven i sill sköte icke saknar Iron till stora, i de europeiska folkens oden djupt ingripande tilldragelser. Eo önskan at de under dess lopp matte utveckla sig, spira upp, gå i ax, ja frambringa en och annan rik skörd bäde kan och bör man iillata sig; men att vid den närmaste framtiden, huru händelsediger den än måä vara, fästa alltför stora, utseende förboppningar, vore i mer än ett hänseende savitskt handladt. Ingenting är så nedslaende, som att se ett stort, eu skont, ett lyckobadande hopp plotsligt gäckadt. vida battre är då att förlägga soremalet för sina nätlers vakor och siva dagars verksamma strälvanden i ett mera allägset ljerran; men kunna vara fullt och fast förvissad om, all det, sorr eller senare, skall ernas. Hvad icke den ena dagen bringar, medför den andra; hvad som icke kan uträdas på elt ar, verkställes under loppet af ett decennium; hvad det ena seklet utsätt, skall måhånda först ett annat, kommande, uppskära: men framåt gär det, framät och oupphörligt framåt, lill ett glädjefullare, ett lyckosammare elt menskligheten värdigare sakernas tillstånd. Ea stor, menniskoslägtets förädling afseende, ide kan aldrig, ginge än riken och folk under i kampen för densamma, gå förlorad. Djupt, som den nordiska mythens Ygdrasil, skjuter den siaa rötter senom tidsaldrarne, och en gång skall den liksom det, Sublimi feriat sidkera ver. tice 9: med sin högburna krona famna bimmelens stjernor. Icke alltid skall det lyckas en monark, att med stora löften vinna och med diplomatiskt ränksmideri bibehålla en spira. Nividt