Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 december 1846, sida 3

le nästan tro, all figurerna sant och synnerligen voro lifslefvande, likasom på den nyligen exponerade Göbelins-tapeten, som foreställde kung Salomo och lilla Petter under omskärelse-knifven i stor sorskräckelse. Kastom en blick på det hela, M. B.! och skärskåden sedan, hvilken fri, sann och naturligt ledig teckning, såsom af en Hogarth; hvilket rikt färgspel; hvilken clair obscur: J4! det ser ut, som om sjeltva gubben Hörberg hade stigit upp igen och gjort otaliga geniestreck med alla fingrarne. kåstom också en uppmärksam blick på läktaren, midt emot högtids-basunisterna, och shåden den, af thyrser uppburna och med iestoner af vinrankor och myrten smakfullt dekorerade thronhimmel, der prinsessan Barbara täckts intaga plats for tillfället, omgifven af de niv muserna, till och med i paradisisk enkelhet, hvilka omkring throntrappan grupperat sig såsom uppvaktarde hosdamer. — I anseende till trangselu bland de tillstrommande, ljuftt betagne åskädarne tycker man sig till och med höra en och annan välbelätenhetens suck eller smygton af det extensivt sublima, under jublande skrattsalvor. — Ifrån hvarje anlete eller porträtt på denna tafla strålar den hälsosamma, menniskolifvet förlängande glädjen. Med ett ord: imaginationens allmakt är obeskrifligt lysande i vissa lyckliga ögonblick. M. B.! Nedolående är deremot för mången tankan på hvardagslifvels dagligt enahanda i de små lefnadsbestyren inomskärs; hvarföre en lelnadsmodig Bacchi man heldre söker öppet farvatten, än att skrinlägga sig i fläskbuldanen vid kusten, bland råttor och mullvadar. — Den friborne verldsseglaren antager helst en upprätt ställning, kastande en djerf, trotsande blick på det föraktliga skummet. som försvinner i kölvattnets svans. — Då en rask utkik, klättrande i vanten, signalerar Madeira eller Cap, gar den glade kaptenen en trappa upp på däck och församlar besättningen tili en glädjefest, — Likaså gör ock en Bacchi man, med godt