Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1846, sida 2

INSÄNID T. Till Götbeborgs åttonde Ilandelsoch SjösarisTidning! Ålldenstund Gölheborgs-tidningen aMedborgaren för den 5:te dennes tyckes vilja tillskrifva mig felet, att de å landsvägen vid Westerlanda kyrka befintliga backar ännu äro i sitt gamla skick, får jag härmed förklara, att Herr Medborgaren nu, som oftast, räkat irra sig, såväl om sak som personer. — Medborgaren är ju ännu helt ung på verldsbanan; emottag han derföre med den undergisvenhet, som väl höfves de unge, en varning af undertecknad ! — Skaffa sig nemligen, Herr Medborgare, synnerligast nu, då ären snart vexla om och er existens kan, genom vanarter, komma att stå på spel, först full reda på de artiklars sannfärdigbet, hvilka ni adopterar som edra egna och ljug sen aldrig sjelf; ty hvad skulle för hvarje medborgare, med aldrig så liten ambition, vara mera smärtande, än att beständigt behöfva misstros för osanning? — Nu till saken om vågen! Genow ett Landsböfdinge-embetets utslag voro Torpe Härads väghallningsskyldige aboer ålagde alt, eser ett al bemäalte emhete gilladt förslag, anlägga ny våg söder om Westerlanda kyrka, eburu, ester ransakning vid Tinget, Härads-rätten tillstyrkte en annan plan till vägens ändamölsenliga förbättring. Som saken nu stod, anmälte sig häradsboerne genom ombud hos mix, med anhållan, att, såsom orden sollo, arätlvisligen doma om soretrådet emellan de båda sätten till vägens förbättrande. Jag gick deras önskan till mötes och, ester att hafva infunnit mig på stället, med noggrannhet utforskat sorhallandet å båda lokalerna, samt backarne blilvit afvägde, fann jag, att vågen, enligt den af Landshöfdinge-ewbetet gillade plan, skulle få tvenne nästan rätvinkliga krökar, en nästan så hög lid, som de, hvilka man å gamla vägen ville undvika, och som dertill, enligt hvad jag bestämdt känner, vintertiden esomoftast, till solje af is-svall, och sommartiden någon gång genom utskärning, är alldeles ofarbar; hvilken sedpare omständighet i är, å den derstädes nu sig besinliga byvägen, gjort förfärlig härjning. Nedansöre denna lid skulle vägen genomgå en sank grund, ofta utsatt for öfversvämning genom flere srån närbelägne höjder tillströmmande vattenmassor, hvarifrån de i förslaget upptagne större och mindre poster ej skulle kunna freda den. Ifrån denna afgrund skulle vägen höjt sig till samwa läge, den gamla vägen har vid den soreslagna sorenings-punkten. — Den föreslagna vägen skulle hafva blifvit, efter denna plan, längre, än den nuvarande, svärare all underhälla så väl sommarsom viater-tiden; men, detta oaktadt, bade Landshöldinge-embetet ej aktat för rof ålägga, att de, som underhålla den gamla vågen, skulle öfvertaga den nya. Den väg åter, hvartill Ilärads-rätten uppgjort en plan, bvilken af ombuden mig förevisades, skulle blifva kortare, än den nuvarande, äfvensom ändamälsenligt farbar genom en backes råtande och sänkning af tvenne, och ej beböfva nägra nya poster; den borde blott på ett trängt ställe vederbörligen utvidgas och skulle ej få de hbalsbrytande krökar, som den af K:s Befb:de föreslagna. I anledning bäraf, och sow jag ansag det nu sednast beskrifna läget ega betydligt företräde för det af landshofdinge-embetet bestämda, upprättade jag kostnads-forslag, hvilket lä