Fryxell har dragit i härnad emot Geijer, och hvad utgång striden än må få, kan ingen mer än aristokratien komma att sitta emellan. Fryxell tyckes vilja anse Geijer såsom en otrogen, hvilken prosanerande hojt sin fana öfver den heliga erafven, och predikar derför nu, liksom Petrus Eremita förr, ett allmänt korsståg emot honom. Helt visst skall han få påfven och alla munkar samt desslikes alla veritabla riddersmån med sig. Bara man likväl icke fördjupar sig här, som under medeltiden, så vidt i striden för och kring en graf, att när striden slutar — redan en ny historia börjat. IUIvad Fryxell menar med sitt anfall, veta vi egenteligen icke; ty han är sull af kontradiktioner. Geijer har icke förnekat aristokratien sina vackra sidor, och Fryxell mellgifver, att dess sol häller på att ga ned. Hvarom tvistas då? Manne icke elt fredstördrag kunde ingås emellan dem, likadant som det, hvilket de otrogne och korståägs-armn fordom ingingo, nemligen att de konservative förunnades fri religivusofning vid grafven, med rättig het att der undernalla en evigt brinnande lampå, samt sörosrigt — fritt altäg. (0. 0