da C) K EH E EB O Ek GG. Rörande Englands ställning efter. Peelska ministerens resignation innehåller ett handelsbref från London af den 42 Dec. med nedanstaende välkända sigvatur följande reflexioner: altill den , uti våra föregående berättelser så ofta omordade sinanciella kris sällar sig nu äfven en ministeriel. Det är noggrant bekant, alt sedan nästan tvenne månader oenighbet berrskat bland kabinettets medlemmar i asseende på ändamälsenligheten att för en tid suspendera spanmålsinforsels-lagarne, eller hos parlamentet, vid dess i nästa månad inträffande sammankomst, sororda deras totala uppbäfvande. Ur trovärdiga kållor erfar man, att slutligen i förra veckan en preliminär förening ägde rum, med utsigt på en permanent. Men denna utsigt har äter försvunnit genom tandt-aristokratiens indirekta, men aldeles omisskänneliga inverkan. Peel, som åsåsom minisltera är gunstigt stämd för saken, står nu i vilja och mening afvikande från de fleste af sina kolleger, och den nuvarande Tory-ministerens oäterkalleliga resignation bar blifvit följden. Nationen har mycket att beklaga denna plötsliga och oväntade vänning af saken; ty den kan icke balva annat, än en ogunstig verkan. Det är i detta ögonblick icke mera fråga om, huruvida spanmålslagarnes upphäfvande är rigtigt eller origtigt. Hvad som är faktiskt, är att nödvändigheten bjuder dett stort stegu; två tredjedelar af nationen fordra steget och deribland befinna sig många af de mest utmärkta män i alla politiska kaster; — men detta steg blir icke en omedelbar följd af bvad nu skett. Det förmodas, att de mest aktade män af den sista Whig-administrationen skola åter ofvertaga sina förra embeten; men vi befara, att de oaktadt alla sina lofvärda egenskaper ic-