Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1845, sida 2

— —ä— —— — —— — —— ———————7 — Hvad ser jag, sade han, — Thomas Velasques 1 rättvisans händer! — Ack, jag är anklagad för mord och blir hängd, om Jag icke bekänner mig skyldig till ett brott, som Jag icke begått. — Ha, ha, ha, hängd? Thomas Velasques? Ha, ha, man kan dö af skratt. — Jag finner ingenting löjligt deri. och jag vore förlorad, om ni icke kommit för att intyga, det jag i ätta dagar med er varit på mitt landtställe, — Misstaget är verkligen löjligt, — sade Ambrosio, — och mäster Fraquillo tyckes mig bättre passa till att lappa gamla skor, än att arrestera folk. Fraquillo hade icke mod att svara på denna speglosa. Han lät den andlige gå bort med Thomas Velasques, sedan satte han sig framför sin fordna bod och gret bittra tärar i sin förtviflan. — Under det Fraquillo så satt och lemnade sina tärar fritt lopp, väcktes han plötsligen ur sina sorgliga betraktelrer af en svag, skorrande röst, som sade: fio Fraquillo. är det verkligen ni jag ser? Hvarför är ni sa sorgsen ? Skomakaren kände igen den gamle tiggaren. som vid Don Pedros intåg varit pa vippen att blifva hängd för sin oförskämdhet. — Ack. gamle Monique, — suckade han, — Ni är gammal och bräcklig, dock skulle jag vilja byta med er. — Hvad säger Ni, min son? Jag bär en börda af 80 är, den skulle ni näppeligen tycka om. — Dock skall ni hafva krafter nog att gå bort och se er corregidor Fraquillo blifva hängd, honom, som så ofta lagat era gamla skor. — Ni blifva hängd, min son. (Fortsättes.)