Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1845, sida 2

———— ——t, LL SL— denne helt lungt gick till sin bod, och uppmanade honom att tillsta sitt brott. — Carambo! — utropade denne, — ni stryper mig, Fraquillo! hvad för ett brott skall jag tillsta ? — Jag är icke Fraquillo, utan Don Fraquillo, corregidor i Sevilla, och skall låta hänga dig, om du icke tillstar, att du har dödat Don Herrera? — Santa Maria de los dolores! — sade Perez, — vär vän Fraquillo har förlorat förståndet! och han gJorde sig, genom en väldsam rörelse, fri från honom. — Jag irrade mig, — sade skomakaren, — den skyldige skall utan tvifvel vara den andra, som min skyddspatron sänder mig till mötes. Han skadade framför sig och varseblef en fredlig borgersman. Mycket höfligt tilltalade han honom. — Seunor — sade han, — ett ord eller två, om ni så tilläter. Ni ser på min drägt, att jag är corregidor, blif dock icke rädd derför, jag är en godsinnad man och vill blott ert bästa. — Tala, sennor, — sade borgaren förvånad. — Hotar mig någon fara? — Det beror af omständigheterna, — svarade Fraquillo. — Om ni öppet bekänuer, så lofvar jag er att af konungen utverka benådning för er eller ätminstone en lindring af straffet, Tro mig, det skall blifva det bästa för er, att tillstä allt. — Jag bekänna, jag erhälla nåd? Ni behagar skämta. — Hör på bara, var icke halsstarrig. Endast en öppen bekännelse kan rådda er från galgen. Jag vet allt: Det var ni, som i går natt mördade Don Herrera. — Jag? Och jag kommer just nu från landet och har icke på 14 dagar varit i Serilla. Hunmelen vare lofvad, här kommer min räddare. Don Ambrosio, Don Ambrosio! En andlig med ett frodigt och glädtigt ansigte nalkades leende,