nedsälta tullen). Om således de orför, som varit nog lyckliga att få god skörd, då skulle kunna, liksom i de vanliga åren, med större fördel sälja till Norge, Eagland eller andra orter, så få de det icke; men de sädesbehöfvande hafva då den lyckan att få uppköpa älven af utlänningen ; således är det då möjligt alt de få sitt behof för vida bättre pris, än under de goda åren , hvaremot de spaumäls säljande Svenska provinserna vid sådana tillsällen nodgas att sälja sin efter de låga priser, som tillfälligtvis genom goda skördar i Polen, Ryssland, Preussen och Danmark kunna ifrågakomma, endast med tillägg af införselstullen, om ej äfven den upphåäfves. Häraf inses : att i stället för det naturliga sorhållandet, att hvarje ort köpte och sålde sin spanmål, der den erhölls för bästa priset och lägsta transportkostuad, eller der den kunde afyttras för högsta pris och med minsta risque, så tvingas nu än den ena och än den andra orten att köpa dyrt eller sälja under hvad den eljest kunnat få ; och i allmänhet kan antagas, att tvänget tillskapar en mängd kostnader både vid köpet och försäljningen, hvilka genom den fria handela kunnat undvikas. bet hindrar dessutom alltid handelns beräkningar att förena spanmåls-handelsföretagen med utlänningen, ester dennes behof af våra, eller vårt behof af hans öfrige produkter, och denna handel måste således ofta bedrifvas så, att antingen vid fartygens utsändning eller återgång de gå barlastade, hvilket är en ökad förlust för oss sjelfva, att 3 tala om de kostnader och förluster af fartyg, gendom och lif, hvilka äro en följd af de vansigen sent på äret och för tillfället tagna regeringsbesluten om förändringen, eller ätgärderna för nödens afbjelpande, då verkställigheten måste ske ofta vid vintrens början och under svära naturhinder. Sådana äro i korthet de väsendiligaste skäl, på hvilka man grundat påståendet, alt en fri spanmåäålshandel med utsändningen är det fördelaktigaste för Sverige. Detta gäller icke blott för den spanmålssorbrukande delen af folket, utan äfven för den jordbrukande klassen sjelf; ty oaktadt det kan synas vara en motsägelse, är det dock så, att den största delen af vär jordbrukande befolkning, om den förstår sitt eget bästa, skall finna sig bättre af ett jemnt ehuru lägre spanmälspris, och ett omtänksamt begagnande al boskapsskötsel) och binäringar, än af det nuvarande förhållandet, som lemnar den i ständig osäkerhet för nöd och brist. Ma man derföre, ju förr dess heldre, besluta sig till att i detta, som andra fall, antaga ett naturligt system! Det är i srihets-principen, som vi balva en säker ledstjerna. Foljom den! och sädana kalamiteter som vi nu skåda, midt i den sormognaste delen al riket, skola då blilva icke endast sällsynta, utan de skola troligen aldrig ifrågakomma. Men på sätt redan bär blifvit antydt, torde vi lämpligast bedömma äfven detta ämne i sammanhang med värt sosterlands allmänna sorhållanden och det system, som synes vara det lämpligaste för detsamma, i alla delar af solkets näringslis. Imellertid väge vi påstå, alt det icke är ett så kalladt oskyddo, som vårt jordbruk behosver, för att utveckla sig och blisva lönande. bet är kapital-krast och afsåttning, som bektöfves. Den forsta kan befordras genom praktisk undervisning; den andra genom ett sornustigare skatteväsende och vålordnade kreditbruk; för den tredje står oss hela verlden öppen, om vi rätt anordna saken. Ilvarje välmenande regerings beslut, som på annat sätt blandar sig in i jordbrukets angelägenheter, verkar som en kall frostnatt, och hvarje skillings afgift i tulltaxan som en hagelskur. x hå ) Att detta ej skett nu, har, såsom bekant är, silt skål i ett statselconomiskt experiment att bestämma tullen för scr är, för att derefter veta hvad hvar och en visste förut, nemligen,