värqdade och till förvaring otjenliga produkten Til orget, för alt sälja till ett pris. som just der AF trots af alla skyddstullar och törBaa, sHadå ofta icke betäcker arbetskostnaden. Åheu skyll då begripa, att längt fördelaktigare voreddet för honom, att med tillräckligt förlag, fabe sstyrka och gödningstillgång, bruka fullkomligt en mindre åkervidd, odla herrliga ängar, förbättra betesmarkerna, gilva rikligare föda it sina boskapskreatur, utvidga sin småafvel, som nu i allmänhet på de flesta orter alldeles försummas, och att kunna så sköta och vårda sin spanmäl, hvilken då tillika säkert erhölls till betydligare myckenhet och godhet, att han kunde värta en fördelaktigare afsättning af det han ville afyttra, och kunde till betryggande af sitt eget framtida behof tänka på att sjelf behålla ett lager, motsvarande ätminstone ett, men heldst två ärs behos. Då först skulle han känna sig rätt trygg och oberoende i sin bushållning och motse sramtiden med bopp att ej afen enda missväxt eller en tillfällig olycka, bringas till armod och nöd, genom nödvändigheten att nedslå sin ladugård och sälja till vanpris sin gröda, samt sedan nödgas skuldsätta sig, för all köpa utsädeskorn och örodloda. Vid alla dessa betraktelser hafve vi likväl blott skådat den enskilta hushållningen eller, rättare, den misshushällning, som blilver en följd af jordbrukets falska rigtning, genom lagstistningsoch beskatinings-åtgärder, ja genom yFjellva uppmunäringarne och probibitiverna. Men om vi nu äfven betrakta ett sådant falskt systems inverkan på hela riket, på ett land, som sträcker sig ifrån norra polarcirkeln till 56 graders nordlig latitud, och som således till foljd af sin vidsträckthet så, betydligt skiftar i klimatiska och geologiska förbällanden, samt har svära, inre kommunikationer, och för sin kust-irafik obehaget af att få till en annan stat skatta en sunds-tull för allt hvad som kustvägen mäste föras emellan dess vestra och östra eller södra orter, sä skall säkert enhvar med förundran fråga sig, buru man väl någonsin kunnat falla på den ideen, alt bilda sig ett statsbushällningssystem, i hvilket införseleller utförsel-förbud af spanmål kunnat få ett rum, eller en bög tull å inkommande sädes-slag anlagas. Den vissa följden af ett sådant system mäste blifva, alt hela landet skall lida deraf. Meningen med detsamma måste naturligtvis vara, att landets egen produktion skall tillfredsställa folkets behof; man kallar detta att upplifva jordbruket, att göra landet oberoende af utländsk spanmåls-tillgång och derigenom stå på en sjellständigare, politisk grund, o. s. v. Men enlalden af detta räsonnemang visar sig genast, då man besinnar systemets närmaste följder. De äro nemligen, alt, då i de vanliga åren, spanmalsutsörselu lempas sri, men insörselu hindras genom lörbud, eller inskränkes genom höga tullafgifter, så få de sädesbehöfvande orterna lorskalsa sig sin spanmål, icke der de kunde få den för det billigaste priset, utan hos sina kära landsmän i aflägsna orter, som då bestämma sina priser efter hvad de kunna erhålla hos utlänningen, till hvilken de hafva lof att sälja, men af hvilken de andre icke så köpa. Finnes sålunda ett land i verlden, der desse kunna sälja sin spanmål hogt, så så de behölvando köpa sin ester detta sremmande lands höga peis, t ex. Norrland får betala i Skåne, hvad de Skånska handlande kunna räkna såsom behållning om de sälja till Norge, Holland eller England, eller på sjelfva Grönland, om en konjunktur gjorde det till en bättre afsättningsort, då han deremot möjligen kunde köpa spanmllen srån Finland, eller i ryska och danska hamnar för vida balltre pris. Insaller åter svårare år, så tvingar sorutnämnde onaturliga lorhallande regeringen att förhindra spanmäls-utförsel. Då skall Skåningen och Vestgötben ovågerligen sälja till Norrlänningen sin spanmål, ty utföra den får ban icke; men, som man vet, behöfs det knappast mera, än en partiel missväxt, i Skåne, Westergötbland eller Östergötbland, eller ock en allmännare i några andra större sSå