Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1845, sida 2

INS ÅÄNEEDT. Uti N:o 479 af denna tidning, för den 6:te sistl. Augusti, förekom en artikel, hvars hufvadsakliga systemal var, att fästa vederborandes uppmärksamhet på sormanligheten att, i enlighet med hvad annars brukligt vore, vid osverlatandet af stadens lägenheter, och ej på sätt som sednast skedde med nedannämde lägenbet, lata å offentlig auction utbjuda den staden tillhöriga laxsiske-råttigheten uti Sälve å, vid den tid, som snart vore att förvänta, då den änyo skulle bortarrenderas. Oaktadt Insändarens salunda gjorda välmenta erinran lärer Götheborgs stads Dråtselcommission likvål nu med Herr civil-ingeniören keiller sörnyatt det arrende, han förut innehaft af ifragavarande fiske, utan att man alhort någon hkungjord auction derå. Hvad skall man tänka om ett sadant beteende af en autorilå, hvilkens ovilkorliga skyldighet och samvetspligt det är, att alllid, ui hvad den rorer, verka till stadens gagn och bästa? — Man skulle tro, att det ej bor likgiltigt anses, om staden drager större eller mindre inkomster af sina lägenheter; och särdeles obilligt är, att stadscassans större profit asidosättes, för alt belråmja någon eller nägra enskildas sordelar, så vida, nemligen, ett sadant forhallande skulle, i förevarande fall, äga rum, hvilket man nu blott gissningsvis supponerar. Drätsel commissionens mannamån och likgiltighet för det allmännas intresse kunde ju, vid ett slikt förhållande, ifrågasättas. Dermed må dock vara hur som helst. Vissl och obestridligt är, alt staden, på en auction, der flere speculanter äga fri täflan, otvilvelaktigt bör kunna påräkna det högsta arrende, som för laxfisket i Sålve å kan erhållas, ja till och med — att arrendet skulle komma att vida öfverstiga hvad Herr keiller nu skall gifva. berföre vore det både onskeligt, och med det rätta öfverensstämmande, om arrende-rättighelen till detta fiske blefve ä oppen, förut behörigen kungjord auction till den mestbjudande utbjuden, ej allenast för den otvilvelaktiat påräknande vinsten, utan äfven på det Drätsel-commisstonen sämedelst målte ådagalägga, att den, vid bortarrenderandet af fisket, icke går till väga med mannaman, eller ledes af några ensidiga alsigter och intressen. Att Herr keiller, oahtalt den gjorda contraheringen, ej vill hafva något alt häremot invända, det har Insändaren, och flere med honom, all anledning formoda. Il:r keiller