w D( V e—————————— herrskade en djup tystnad och en hvar hoppades att af honom få nagot närmare reda på saken; ulguazilerne trädde bätvande fram till honom. — Nå, mina vänner, — sade ex-komakaren. bärmande tyrannens hanfulla ton, — det är länge sedan J visaden er i mitt palats, hafven J kanhända gifvit tjensten på båten? — Ack, sennor, — genmälde en af dem försagd. — ett stort brott bar under denna natt blifvit begänget. Verkligen, min son. och du dröjde att underrätta mig derom? N — Ack, sennor, vi vågade icke, att visa oss för er. emedan vi icke lyckats upptäcka ..... — Och hittills har ni blott tunnit den mördades lik? Nä godt, mina käre barn, jag tror J önsken att dingla på platsen las Mercedes, det nöjet kunnen J väl få, tack vare vår gode konung Pedro el Crudel! Fraquillo beträdde nu Don Bringos hus på samma gång som Donna Isabella, som betäckte sitt ansigte med mantillan, för att slippa att se blodfläckarne på gatan. — Sennorita, — sade corregidoren, — jag kom just till pass för att tala med er. Haf den godheten och för mig i ett rum, der vi ostörda kunna talas vid, och latom oss försöka att, om möjligt är, upptäcka mördaren. — Ni upptäcka, mäster Fraquillo, — sade Isabella föraktligt, — ni, som beröfvade Herrera hans embete, och utan tvifvel gläder er ät hans död? — Jag glädja mig? Gud förläte er, sennorita! Har ni då glömt de ord, som vår nådige monark yttrade för en liten stund sedan: I morgon kl. 6 på aftonen skall antingen mördarens eller den försumlige corregidorens hufvud hänga i galgen? Derför påstår jag, att, om gerningsmannen håller sig dold tills 1 morgon, så spelar han mig ett värre spratt, än er, ty er,