hans rum. stod en stund stilla på tröskeln. vände sig med en grym ironisk blick mot skomakaren och sade: — Mäster Fraquillo, den kloke skomakaren från qvarteret San Antonio, ni. som är visare än vi herrar och konungar alla, som regera i städerna och provinserna, nu får jag se. huru vidt er klokhet går, men förgät icke vär öfverenskommelse. I morgon! — Tills i morgon, ers majeståt, — genmälde skomakaren, som modigt uppsteg. Dörrarne tillslötos: den ene efter konungen, den andre efter Fraquillo, som hastigt skyndade palatsets marmortrappor utföre och med snabba steg begat sig till qvarteret Santa Maria, der Don Bringos boning var belägen. — O St. Fransiskus. min skyddspatron! — utropade den olycklige skomakaren på vägen till qvarteret Santa Maria, — nu är tiden inne, då jag måste anropa dig om bistånd. Förvägra mig icke din hjelp, stora helgon! Gör mig Don Herreras mördare bekant och rädda min hals från repet. Det är en dig värdig handling, att rädda en oskyldig man; jag lofvar dig allt derför, och skall tillochmed, om du så begår, inträda i din orden. Seden han på så sält lättat sitt hjerta, fortsatte han sin väg. i hopp, att helgonet skulle på ett eller annat vis förklara hemligheten för honom och derigenom rådda hans lif. Dessutom hade ju Pedro el Crudel lemnat honom nära trettiosex timmars tid, och det var, huru stor faran än månde vara, onyttigt att hängifva sig åt farhågor. Ankommen till qvarteret Santa Maria, der Don Bringos hus var beläget. såg han en stor mängd menniskor skockade framför detsamma, hvilka betraktade fläcken, der den olycklive Herreras blod flutit. Alguazilerne smögo sig omkring bland folket, snokande och lyssnande åt alla hall, begärlige att uppsnappa något, som skulle kunnat leda dem på rätta spåret; dock voro alla deras bemödanden fruktlösa. När Fraquillo närmade sig,