DC SN — ——————— palatset. Han kom nu för att fluna kärlik, tröst och hugsvalelse hos Donna Isabella, kornj udens sköna dotter. Pedro kände mycket väl det spanska galanteriets lagar, som i detta fall fordra, att man tar en annan väg, utan att uyliket se sig Om; detta var en tyst öfverenskommelse, hvars brytande alltld bade till följd, att klingorna drogos ur skidan. Detta oaktadt horrskaren trotsigt den sidan af gatan, stod. Sedan Herrera höfligt bett Bonom gå en annan våg, lade han handen på svärdet och förklarade att han icke skulle släppa honom förbi. Pedro drog, utan att gifva sig tillkänna, sitt svärd: de angrepo hvarandra, kampen fördes länge a ömse sidor med tapperhet. Slutligen sönk Herrera, dödligt särad, till marken; den kunglige mördaren flydde sin kos genom eu gränd och beträdde i all stillhet ater sitt palats. Douna Isabellas skrik och jemmerrop förde grannarne till fönstret; snart ditkommo äfven alguazilerne och upptåekte med bäfvan, att mördaren var sparlös försvunnen. Morgonen efter den olyckliga natten begaf sig Don Pedro till den stora suleu i corregidorspalatset. Fraquillo visste ännu ingenting om hvad som passerat och konungens milda, vänliga min göt balsam i hans hjerta. riha den gamle gick der älskaren — Fraquillo. — sade herrskaren, förtroligt klappande honom på axeln, — eller fastheldre Do n Fraquillo, min vise corregidor, jag lyckönskar er för er itver. Tack vare ert raska handhafvande af rättvisan, hafva förbrytelserna blifvit sällsynta och god Ordning herrskar i Sevilla. Jag ser att ni är klokare, än er företrädare. (Fortsältes.) I LAK. (RARE ETT S CC