AAii.i.i.iii———— — ————— folket eller vara beredda på att vandra till galgen: De föredrogo, all blifva vid lil, och töljande dag bade innevånarne i Sevilla bröd nog. Nu strömmade täta solkskaror till platsen las Mercedes och fröjderop uppfyllde luften. På lång tid hade icke palatsets dystra murar genljudat af sådana srojderop. För forsta gängen bade Bon Pedros ankomst till staden blifvit betecknad genom en glad händelse, och hans undersåtare, räddade från hungersdodens uval, och älven Stolte derolver, att stadens förnämste niagistrassperson blifvit vald ibiand dem, gogtajorde i sin glädje och tacksamhet rikligen åter gårdagens kalla emoltagande. Konungen lät nu belalla corregidoron, alt straxt infinna sig hos honom. Fraduillo beträdde icke utan rädsla palatset, men herrskaren emottog honom med en så välvillig och ätilliredsställd min, att skomakaren åter erhöll nytt mod. — Pon Fraquiilo, — sade han, — jag är nöjd med edert föriarande och ärnar att belona ederNi har oppfyllt edert löfte och befriat folket från en gräslig pläga. Jag är eder tack skyldig. — Ers majestät, — svarade skomakaren, helt förvirrad at dessa losord. — jag känner mig tillräekligen belonad genom medvetandet nt hafva räddat mina medborgare. i — Icke så, — sade Don Pedro, — ni gaf mig i går elt bevis på eder omdömesförmåga. Nu, det embete, som jag uppdrog åt eder på 24 timmar, skall sorblifva edert för lifstiden. Jag ulnämner eder till verklig corregidor i Sevilla. en Hvad, Ers Majestät? — sade Fraquillo förvånad. — Hör mina vilkor. — sade konungen. — Jag hor, ers majestät; — sade skomakaren; djupt bugande sig för sin herrskare. — Det är min Önskan, all alla förbrytelser, som begås i provinsen varda strängligen och utan uppskof straffade, lika så skyndsamt som ni straffat de der begge kornjudarne. Ni måste veta, alt en