Revy af StoclalaoImS-Tädmnämgarme. Postoch Inrikes-Tidningar hafva afslutat Leopolds afhandliing vom Anonymens srihet.o Pa så sätt äro nu 10 spalter lyllda! — otidnings-ösfversigteno säges, att man tillställt Redaktionen den i Dagbladet d. 27 Nov. införda beränelsen af Grefve de Suzor, kallad Ssillverkorset, men alt den ej trott sig böra infora den, emedan redaktionen icke funnit troligt, alt en sadan handelse passerat. I berättelsen omtalas nemligen, att honnug Carl XIV Johans barnsomslarare, en fransman vid namn Colombat. shulle ar 4841 bafva kowmit till Stockholm, för att lehna Konungen ett sillverkors, hvilket ban fatt såsom belöning 1 skolan i Pau, men som lemnats qvar i lätarens hander, samt att ban haft flera veckors göra, att få tala vid konungen och siutligen mäst passa på i slottsuvallvet, da konungen återkommit ifrån en udart, knåsallit, blifvit igenkänd, och väl emottagen, men följande dagen aslidit. vi förmoda äfven, att hela denna historia är romantiserad. En polemik med yWinterbdladeto sortsar, utan alt någonsin utreda just den punkt, om hvilken fragan först var, nemligen om Positidningen verkligen har nagot privilegium på ossiciella annonser af den natur, att Regeringen icke när som heldst kunde återkalla besallningen om deras införande i den tidningen och lemna detta åt nagon annan. Tvärtom synes kringgåendet vittna, alt saken förhaller sig så, som vi redan en gång förut antydt, neml. att Svenska Åkhademiens så hallade privilegium, grundlagsenligt, är i detta alseende slutadt. Aftonbladet uppmanar vederbörande, i anledning af de talrika uppmaningarne till de nodlidandes bispringande, samt ölverläggningarne derom, att uppgilva antalet af de beholvande, de pu uppsagde och arbetslose, m. m., en åtgärd, som vore sa mycket nodvändigare, som man rått ofta hor anmärkas, att klagoläten äro slorre, än verkligheten, hvilket dock vi, för vår del, iche tro vara förhållandet. I en artikel visas, att osednaste Norska Storthingeto, varit mera verksamt, än den med detsamma missnöjda fraktionen i Norrige velat erkänna och man älven i Sverige ifrån vissa häll sökt utbasunera. oEn blick på Läroverks-frågans närvarande ställning, samt på den nvaste skriltvexlingen i detta ämner, är ganska läsvärd, och ullolvas att åfven fästa sig vid några betänkanden, som al läroverkens malsmän nyligen blilvit Regeringen afgifua. En insändare? understödjer Grefve Rudenschiolds ideer om standscirkulationeno, och skildrar på ett ypperligt sått förbållandet mellan husbönder och tjenare, såsom det, hvilket förtjenar synnerlig uppmärksamhet. Ett bref från Skara omtalar åtskilliga beslut af Skaraborgs läns Hushallssållskap, hvilka utvisa, alt detta med ett ovanligt nit arbetar på hvarjehanda vägar för provinsens angelägenheter och icke endast för landthushällningen. Detta är ganska väl; men det synes som vore det egemligen Länsnämnderna, som, i förening med Socknenämnderne, borde taga initiativet i hvad som rörer upplostringsoch undervisnings-saker, o. 8. v. Det är emellertid bättre, att någon gör det, än, som i vissa orter sker, ingen. Ibland blandade ämnen finner man en interessant berättelse om den nyligea aflidna Qväkarefrun Elisabeth Fry, bekant för sin mångsidiga välgörande verksamhet. Dagligt Allehanda meddelar en kort notis om nya tulltaxan i lördags, samt några vetenskapliga och konst-notiser. En insändare klagar öfver alt Stockholms prestsällskaps verksamhet förvandlats till blott nykterhets-ifran. I måndagsoch lördags bladen meddelas förordningar om jords eller lägenhets afstående för 2 2 — 4 . a 1.0. KR —