Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1845, sida 2

tacka för; jag har emottagit gåfror af benne till 2 eller 3 gänger skuldens hela belopp. Hon gjorde oupphörligt reklamationer hos de engelska autoriteterna. Engelska ministeren brydde sig icke mycket om henne; hennes fodringar funno icke gehör. Konsulerna emottogo hennes reclamationer med kall höflighet. som hon afvisade med hanande förnärmelser. Snart hade hon icke någon thekanna mera som icke var i sönder; hon hade ej koppar nog, när någon besökte henne, till att bjuda dem the och kaffe. Hon skickade bort läkaren, som hon icke längre kunde föda, lät döda sina dyrbaraste hästar och fortfor att vara lika stolt, som hon alltid varit. Hvem skulle igenkänna Chathams dotterdotter under dessa trasor?y sade hon, i det hon pekade på sina söndriga kläder och sina af tiden illa medtarna schawlar. Och dock är jas ännu en Pitt; ingen i dessa berg skulle väga att förnärma mig; Emir Bechir, Ibrahim sjelf. skulle icke visa sig för min port, utan att aftaga sina toflor. Detta var sanut, men det var också allt, hvad hon hade vunnit; hennes stolthet var tillfredsställd; hon hade blifvit Sibylledrottning på Libanon; såväl Europa som Orienten kände lady Stanhope. Men inemot slutet af sitt lif blef Sibyllan slagen med sina egna vapen. Alla slags tiggare och bedragare kommo lartvande längt in ifrän Syrien och Egypten för att draga fördel af drottningens uf Tadmor gifmildhet. När hon belägrades at dervischer, resande munkar och tiggare, bestod hennes politik uti att emottaga dem väl och att till sin fördal begagna den vördnad och skräck. de ingåfvo massan. Då hennes penningemedel voro uttömde. såg hon sig ur stånd att tillfredsställa dem, och en gång, då hon mäste låta en gå bort utan hjelp. uppstod en seem som gjorde ett lifligt intryck på sinnena. En vin:erafton visade sig en Beltachi utanför hennes port och begärde en almosa. klaf,vinden brusade i cypresserna, regnet föll i strömmar och öfversvämmade dalen, Det var