da, som hvarben fann iillfredsställelse i den foglige läkaren eller i den abbyssiniska elafvinunn Fathum. som oupphörligt bestal henue, eller i Logmagi, som var hennes spion och amiral, som utdelade hennes milda gaf-or, var dykare till yrket och en mycket qvick karl, som underhöll henne med alla slags berättelser, smickrade hennes stolthet och riktade sig på hennes bekostnad. Mycket inknappade inkomster, fiender i London, en obegränsad välgörenhet och tjufverierna, bennes tjenstfolk begick till trots af hennes raseri, deröfver, hennes vaksamhet och straff, bragte henue så smäningom till ett fullkomligt armod. Judiske, armenisk: och arabiske ockrare bemäktigade sig henne och fulländade Hennes pekuniera ruin. Hon måste lana 4000 Dollars hos II:r Baudin, kon-ul i Damaskus, och mäste sätta sina pelsverk i pant uti buzaren i Saida. Snön och stormarne bortrefvo taken och kullstörtade murarne af hennes förfallna bostad. och denna qvinna, som efter Acres belägring hade födt, klädt och herbergeradt 200 flyktingar, fant sig utblottad på alla hjelomedel. Hon länade anyo, som oftast till 20, 25 och 50 procent. En blomsterhandlare i Saida, en Musulman af den gamla skolan, en man som hade stätt i bennes tjeust, fick icke sin räkning betalt; han lät henne då gifva sig en skuldsedel, och lade då tid efter annan an på Esters gismildhet, i det han än begärde säd hos henne, än kläder, linne eller hästar; snart öfrerstego gäfvorna skulden. Då den fromme ockraren låg i slälatåget, kallade han sin hustru och sina barn till sin säng och sade till dem: Mylady är skyldig mig en summa penningar. I skolen finna skuldsedeln bland mina papper; men lofven mig att aldrig göra något bruk af densamma. Bränn upp den; hon är min välgörerska: hvad jag eger, har jag hennes ädelmod att