Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1845, sida 2

på hvilken dag ingen vågade alt störa henne, den magiska ormen med menniskohufvud, hvilken skulle förkunna henne Messias ankomst, och den sanlasliska beskrifningen om ormkulan, medz hvilken hon så ofta förskrämde doktorn. Man skall lält kunna fatta detta från alla gällande lagar afvikande lif, hennes vana all stiga upp kl. 2 om natten. hennes iakttagelse af lyckliga och olyckliga stjernor, och det lilla sto, hvars rygg var bildad i förm af en sadel, och som beljentes med religiös vordnad i hennes stall; det var bestämdt att bära Messias, då han skulle tåga in med henne i Jerusalem. Doktorn, som lefde omringad af dessa fantastiska Iuftbilder, som framkalades at lady Esther, kunde icke sorklara sig detta hennes uppförande, som på ett besynnerligt sätt var kombineradt med hennes verkliga exaltatton och mysticism, och som utgjorde enda grundvalen för hennes tillvaro i Ori; enten. Hon lät det icke allenast bero vid att anses för proletissa, hon omgaf sig äfven med en här af profeter, nagra fruktade menniskor, som af interesse sloto sig till henne. Det var en skon roll, att vara den stora Sibyha i öknen och den erkändes af alla. Tvenne underprofeter voro hennes förnämsta hjelpare uti della hennes företag, en Fransman och en Arab. Den sorre, en gubbe, som i ölver 20 år lefde af hennes godhet, hade tjenat under Tippo-gaib och Lally. och kallade sig Loustauncau; den österländska solen och revolutionerna hade uti någon mån förvridit hans hjerna. Han var en bondson från trakten af Tarbes, hade vid 24 ars alder gatt ut som sjöman, sedan tjent vid Rajah Scindias artilleri, och der hastigt blifvit befordrad medelst sin osortrutenhet och europeiska PärkomsOl. å han vid sin återkomst till Frankrike blef ruinerad genom revolutionen, men sednare erhöll hjelp af den orleanska familjen, anlade han et gjuleri på spanska gränsen, men såg sin förmögenhel förstörd genom borgarkrigen och inskeppade sig ånyo till Österländerna, jemnande efter