Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1845, sida 1

skyldig dem begge rättvisa. Den vill jag ock utolVa. Talen! Då De svarade alla, att de itke kände något till den saken. Då vände hon sig till Messaad, som med armarne korslagde öfver bröstet afvaklade sin dom, — Messaad, — sade hon till honom, — du beskyller denne unge man, som står i begrepp att gora silt inträde i verlden, och hvars endaste rikes dlom är hans goda namn och rykte; för afskyvärda ling. Fr samkalla dina vittnen; hvar äro de? — Jag har inga, — svarade han odmjukt, — men jag Har sjelf sett det. — Dill ord förlorat sin kraft emot alla dessa mäns vittnesbörd och define unge mans goda nam och rykie. Sedan tillfogade bön i en sträng doinareton: Dilt öga och. dina läppar hafva begått broftet, ditt öga och dina läppar sko a lida straffet derfor. IIamaady, grip honom ochi Håll honom fast! och du barberare; afraka den unge mannen hans venstra ogonbryn och högra muslascli.Hennes befallning blef genast verkställd. Fyra år derefter, då Touloungin var ur hennes tienst, emotlog lady Stanhope, som IyCkönmskade sig i anledning ef denna rättvisa dom, som modlorde liten skada för dem afsltraffaue, ett bref från honom, uti hvilket han roade sig med att berälta henne, att Messaads angifvelse om förlorelsen var sullkomligt sann. Det var redan mycket att vara ansedd för rättvis, mäktig och obevekl ig; härmed var emellertid blott halfva arbetet ulrätladt. Lade Stanhop e ansåg sig icke säker på något; förrän hon blef hallen for en trollqvinna. Della lyckades henne; och så fullkomligt, att alla memiiskor, sjelfva doktorn icke undantagen, läto narra sig. Äf det föregående skall man lält kunna gissa, hvad sem hittills har varit oförktarligt, nemligen: drottningens af Tadmor ihärdighet att bingikwa sig med stjerntydarkonstens bländverk, hennes samvelsgranna iakttagande at olyckliga dagar, nennes osynlighet om onsdagen,