Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1845, sida 1

— — ——————— —— och de bespotta honom. Således hafva de sierfafdigå gånger kommit till mig och sagt mig, att ni har ett godt hjerta; det är detsamma som on de ville säga, alt ni är ett beskedligt nöt, eller som om de ville spotta er i ansigtet. Sc, hHuruledes de behandla mitt sändebud, Logmagi, och huruledes de älska honom! I deras ögon är Logmagi intagande, älskvärd, tillbedjansvärd. Det är emedan han pryglar dem, och hos en herre är stränghet hans första pligt. ) Alll detta gjorde lady Stanhope i hög grad aktad af insödingarne, ehuru hennes österländska rättvisa begick understundom felsteg, som hon föröfrigt högst litet frågade efter. Hon visste af hvilken vigt lör samfundet österlänningarne anse vördnad emot qvinnan vara, och hon straffade utan barmhertighet hvarje brott emot den stränga anständighet som hon fordrade af sina tjenare, UIanah Messaad, hennes tolk och sekreterare, son af en Engelsman och en syrisk qvinna, som hon höll mycket af, förtäljde för henne en dag, att en annan ar hennes solk, vid namn Michel Toutounghi, hade förfört en ung syrisk qvinna från en af de närmaste byarne, och alt han sett dem sitta under en ceder på Libanon. Toutounghi påstod att del var osanning. Lady Stanhope tilikallade Suleiman IIamaady, som åifoljdes af barberaren i Saida (det gamla Sidon); sedan sammankallade hon allt byens folk på platsen utanför silt slott, och satte sig sjelf på några kuddar med Messaad på sin högra och Toutounghi på sin venstra sida, begge sittande i vördnadstulla ställningar. Bönderna slogo en krets kring dem; bödeln och barberaren intogo midten. — Toutounghi, — sade hon, i det hon tog ambramunstycket på pipan från sina läppar, — du är anklagad af Messaad för en brottslig förbindelse med Fathum Åiesha, den syriska flicka, som står här framför utig. Du nekar dertill. Derest J, — fortfor hon, vändande sig fill bönderne, — hafven eder någol bekant om denna sak, så sägen det. Som desse tveune män äro mina tjenare, sa är jag