Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1845, sida 2

Nu ropa barn och maka förgäfves efter bröd: Han är ej längre ung; Och trött på åldrig skuldra ban bär de sinas nöd; Ty han vet att sorgen är tung. Hvarthän skall han sig vända uti sitt öde bo? Han är ej längre ung. Han har ej dagens glädje, han har ej nattens ro: Och han vet att sorgen är lung. Hans som sitt bröd alt vinna, till andra nejder drar; . Ty han ännu är ung: Han öfrerger den torfva hans möda svikit har, Och ban vet att sorgen är tung. Och Odalmannens dotter som hjon till oskyld går, : Om hon ännu är ung; Men med det bröd hon tjenar hon sväljer mången tår, Ty hon vet ati sorgen är tung. Och modren, ack! der hemma — Tör henne giss e tröst, Om gammal eller uug: Self hungrande. hon barnet ser hungra rid sitt bröst; Och hon vet att sorgen är tung. — — — O Svensk! Om än ett hjerta du har i bröstet qvar.— Oom gammal eller ung, — Så gack den stäm att hjelpa, som förr dig hulpit har, Som nu vet att sorgen är tung. Om än en gång du öppnar den laäga hyddans dörr— Om gammal eller ung — Och ser hvad nöd derinne — och mins hur det var . förr, Då vet du alt sorgen är tung. Är yxan satt till roten, så stundar furans fall — Om gammal. eller ung — Fill döds om bonden hungrar, till döds du hnngra skall, Då vet du, att sorgen är tang. KRO TT BES NTE —