mål och bränvin, m. m. m. m., genom ett nytt i sockenstämma fattadt beslut, begärt undsättningsspannmål till betydligt belopp. Det är en förmodan, att grefve Anckarsvärd varit verksam för det första beslutet, som isynnerhet tyckes göra Minerva belaten med det sednare; att ej tala om huru gerna hon, med vissa, ser, att undsältningsväsendet kan lefva upp igen, samt alt menigbeter visa sig vacklande och lätt förledda. Få nu se, om gladjen blifver langvarig! Minerva berättar älven med mycken glädje; att i Christiania omkring 400 personer, mest borgare, kalaserat för stats-rådet vogt, sedan riks rätten. srikänt honom. Ått en person, som i nära 40 år varit embetsman i Christiania, sramgäll till en hög plats i samhället och haft tillsalle, samt äfven i mycket gjort sig förtjent af atl vinna anseende och vänner, kan finna 400 personer, som fira bans frikännelse från ett obehagligt ansvar, bör väl ej förvåna. Dessutom viunar Minervas egen berättelse om skålar och tal, att alla varit temligen öfverens, alt ej deruli inblanda barm-utgjutelser, eller ens nämna riks-rätten, eller odels-thinget. Sådant torde snarare beteckna, att man måhånda just haft för assigt all belöna den emkille mannen för ett ögonblickligt obehag, i känslan att likväl derigenom en princip :blifvit inom norska statslilvet erkänd, som, hvad än Norriges och Sveriges byråkrater wå försöka alt deremot invända, likväl är enlig lagens anda och uationernas billiga anspråk, och som framtiden i begge rikena skall, med mycket annat nu behöfligt, tillkämpa seger. Utur danska acollegiattidendep innehaller Minerva en kansli-resolution, genom hvilken danske undersåätare förklaras oberättigade att begära seqvester på utländska i Sundet tull-klarerande fartyg, hvilkas redare stå uti oliqviderade skuldsorhallauden till reqvirenterna. a Hojeste-Relo har äfven uttryckt samma mening. Minerva anmärker emot det vidtagna sättet att lata stats-departements-chefer, ministrar vid sråmmande hos, landshosdingar och högre embetsmän, i tidningar och embetls-skrifvelser beeåra sammanskolt för de. nodställde. Hon hallar detta alt atiggae, all alägga shall och tunga på undersäternen, o. s. v. Detta kan väl sägas vara nog. bittert, under de svårigheter; som hotat, och möjligen ännu hota, en stor del af medlersta Sverige, om ej vintern vägra veckor dröjer och tillåter sjötransporter. Minerva har nu latit en akadettvåno förorda, att evederborandes, vid utnämningar. till befälsplatser vid Carlberg, skola fästa mera alseende på de sökandes militäriska bildning och solida kunskaper, ån på aslagtrelalioner, insinuationer, rekommendalionerp, -0. m. s. Man kan häral se, hvad för en underverkan, som soregatt hos Sv. Minerva. Skulle man för några är sedan trott alt få läsa en sådan regeringslära i Minerva? Eller offrar hon nu (gamla lausinniga qvinnors vanliga offer), på ångrens altare? —— ——