kESeLY af StockLEELOIIS-LädmämgarnePostoch Unrikes-Tidningar afslutade i Onsdags den insända artikeln om (Åftonbladets sista utflykt i representationssräågan.o?a Man han således bedama artikeln och på samma gang den tidning, som infört den; och huru domen miste bilva, torde lätt finnas af följande bufvudsatser i den med —n undertecknade uppsatsen, nemligen: aPrivilegier hafva alla Sveriges innebyggare, äfven Bönderna 5 cUt skilja emellan lket och de privilegierade är satedes ologiskt. aForst 1838 borjade ldepresentallonsfrågan att komma i rorelse.9 — Chorst derefter började rtesrm-fordagen. o — åsanu ba dessa dock ej blifvit kända, mycket mindre sörstadda al en storre allmänhet.? — abet enda man sett år, all de enskilta sordelarne derå bevakades.o Den, som sammansteplar så många osannin gar i första hälsten af sina sramställningar, behkölver man väl ej tro, då han säger: datt ett behof af, att frågan en gång måste lösas, gjort sig gå lande hos alla partiers; och enhvar vet åfven, att dennajargon är en al dessa osanningar, som de honservative ständigt tillatit sig. aåbe vilja altid relormer, o såga de, men icke den, som är i fråga, som är föreslagen, som det allmänna tänkesattet villo. Pa detta såltet år det, som de stadse soka gåcka det ärliga och niusha bemodandet for tetormerna, saval om en rezering uppstår for dessa, som vm solhet pakallar desamma. lnsindaren pratar sedan om dalla partiers förlikande vid en kommande förändring), sasom pi en gang dregeringens mal och sosterlandsvannens)9. Det vill såga, att dessa skulle vara nog ensfadliza att laga till mål en omöjlighet? Ester skulle väl nugon mennisha, tillochmed en mel —nm i ändan, hunna tro på mojligheten, att vid en represemsations-resorm förlika alla partier och deras interessen, då just det ena partiets interessen äro frukten af vald, list, mahtspråk och plundring al deras medborgares nalurligaste tättigheter? Nej, ingen sornustig menniska kan mera tro på sadant sagert snack. Skulle Sverige vänta på en representations-reform, intilldess det säg sina prelater och magnater, sina amtokrater och byrakrater, och med ett ord a da slags — krabater, förlika sig med solhet om samma paragralerade lagförslag, så skulle man få vänta i evighet och lida i evighet. Nej, så kommer det ej heller att gå, tro oss, bäste ll:e