miens tillämpning, och som icke sorgsälligt taga vara på och bearbeta naturens produkter, eller kos hvilka aktningen för en sådan verksamhet icke genomtränger alla folkklasser, måste ohjelpligt nedsjunka från sitt fordna välstånd; samt att landtibrukets förkofran genom fria händer och på jordstycken af mindre omfing, att manufakturernas blomstrande i frihet från allt inskränkande skråtvång, att en mångfalldig utvidgning af handeln, och slutligen ett oforbindradt framskridande i mensklighetens andliga kultur, äfvensom i alla medborgerliga inrättningar, stå med hvarandra i ett ömsesidigt, oafbrutet verksamt vexelsörhållande. Att dessa sanningar måtte behjertas af styrelserna och all tvekan upphöra att göra dem gällande i samhällslifvet! Allehanda för i Mandags omtalar en ny upptäckt sresco-målning af Rapbael, i refectorium uti ett nu upplöst nunnekloster på Via Faenza. Den föreställer Nattvarden, och bar årtalet 4505, samt skall vara väl bibehållen, ehuru smuts i måhända sekler undandoljt den. Svenska Minerva har låtit en insändare? skrifva Något för tillfället i sitt sista Lördagsblad, hvilket bär ett sädant syskontycke med hvad Biet förr i verlden och Morgonen nu haft att säga om representations-resormen, Norrska konstitutionen, m. m., att man tydligen kan se, huru åter ett närmande emellan de konservativa nyancerna är i görandet, oaktadt alla Minervas påståenden atl icke vilja beblanda sig med dessa, utan endast bibehålla sin byråkratiskt-konservativa syftning. Af allt synes emellertid, att de konservativa darra för reformfrågan och endast tro sig hafva ett medel att bekämpa den, genom uppkallandet af alla de tankespöken, som kunna upptänkas, samt vanställandet af de friare konstitutionernas sanna beskaffenhet. Minerva fortsätter striden med Efterräknaren uti Dagligt Allehanda, och är nu sysselsatt att förklara Statsbristen. Det är omöjligt att se, huru Minerva vill försvara sina farhågor, ty artikeln utportioneras i de obetydliga spalierna så sparsamt, att man bara sår smaka litet i sönder på soppan. Hon tyckes emellertid hafva en bestämd kräst-smak. I sitt hvarjehanda sisil. Tisdag har Minerva ett bref srån London af den 28:de Oktober, angående spekulationerna och industriföretagen i England vid denna tid. Ar allt annat lika sannt, som uppgilten i detsamma att hvardera af de i London utkommande tidningar dagligen inkasserar 4000 pund steri. för jernvägs-annoncer, så inses lätt, att hela brefvet gerna kunde, fått vara — otryckt. Morgonen fortsätter artikeln om Norges politiska förhållanden, i hvilken man återfinner allt det vanliga snacket om skadligheten af den utsträckta valrätten, Norrska sakernas otillfredsställande skick, o. s. v. Man söker derutli åfven uppväcka minnet af ett gammalt enlaldigt förslag, som vid Eidswoldska storthinget väcktes om ett slags klassrepresentation, men som icke fann ringaste gebör, då nuvarande Norrska konstitutionen antogs. En insändare påstår sig skåda Radikalerna i klämman.? Han säger, att de nu finna sig ösvergilna af vår oliberala regering; ty alla dess principer underkännas af regeringen, som t. ex. utfärdat aförbud för potates-utsörsela, och således öfvergifvit dem i frågan om handelsfrihet ; nedsätter kommiltteer, oaktadt radikalernas påstående att ministrarne böra sjelfve utarbeta eller framkalla reformförslager; insätter gamla systemets män till ordförande och medlemmar af komitteerne ; icke visar sig benägen för att understödja representations-formen, i radikal anda; samt med ett ord, icke tillfredsställer deras förväntan. Iasändaren har väl i åtskilligt lyckats, att hvad man kallar rätt slipadt bortblanda sakerna ; men af hela framställningen synes det, som vore rätta förhållandet, alt det är de konseryvativa, som äro i klämman, men som darra så, att de tro allt —— — — I ———