Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1845, sida 2

— ————— —— — ——— största fördelarne af denna förbindelse emellan de begge listigaste och djertvaste män i Österländerna. Han kom tillbaka tili Libanon, der han, under det han genom sina skräckålgärder undertryckte de olika stammarne, fortfor alt lossa de trohetsband sum förenade befolkningen med Porten. Under det han för Druserne utgaf sig för Drus och för Europeerne för Europe, och under del han skrämde Åraberne genom blodiga afrättningar, lät han genom sina utliggare utsprida att Sultan Mahomed var en Europe, Som drack vin med Grekerne, trampade koranen under fötterna och endast traktade åfter alt omskapa det turkiska riket och törqväfva Islamismen. Musulmännen i Syrien betraktade Ibrahim Pascha som deras endaste hopp och deras läras apostel. Det var icke nog härmed. Det var nödvändigt all imponera på Maroniterne och Druserne, af hvilka de förre äro en gammal kristen stam, som bor ai byar hvilka betäcka en del af Libanon; de sednare äro outtröttlige bergsboer. ägare af fästningar, som korsfararne bygt, och bakom den irreguliera linea f förskansningar, som deras murar och klippor bilda, kunde de trotsa och tillntetgöra en armee. Alla deras män besilta vapen, som de bruka med den största skicklighet och med ett okufveligt mod. En morgonstund, medan de voro upptagne med skörden blefvo alla byarne på Libanon besatte af Ibrahim (trupper, som i sorcerade marscher ankommit om natten. Mar bemäktigade sig emirens palats; han låtsade sig hysa en lislig fruktan, en utomordentlig sörlittring. och utgaf sig för offer för den krigslist, som han sjelf uttänkt. Man skred snart till en -sallkomlig afväpning af den drusiska befolkningen, (Fortsättes.)