Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1845, sida 2

— — —— Österländerne. da Lady Stanhope valde berget Libahon till sin vistelseort. Det ostomaniska rikets svagnet och alltsedan adertonde århundradets början framskridande aftagande, uppmuntrade dess vasaller till affall: under det Grekerne gjorde uppror och förberedde sitt frihetskrig, förvandlade Mehemed-Ali Egypten till sin personliga egendom och Drusernas furste, som mera till namnet än i verkligheten, var hufvudet för de mänga olika och inbördes fientligt sinnade folk, som bebo Lilbanon, försökte att genom grymheter och konstgrepp besegra de binder, som olikheten i de honom underkastade elemeuter uppställde emot hans makt; han arbetade att blifva herre öfver hela Syrien. Under de 20 är, som Lady Stanhope tillbragte i detta land, omgåo henne uti hennes ensliga tillflyktsort i närbeten af Beyruth Emir Beschirs stridigheter med Porten, Druserne, Araberne, Turkarne och hans egna officerare, de olika solkslagens inbördes krig, Paschans af Acre strid emot Ibrahim Pascha, Mehemet Alis son, med ett nät af intriger, krig och förskräckliga mord, i hvilket sjelfva Europa, som ofta fördes bakom ljuset, blef indraget. Denne Emir, som har väckt så mycket uppseende uti Europa, och om hvilken doktorns memoirer lemna förträffliga upplysningar, var på en gång ett odjur och en klok man. Efter alt upprepade gånger hafva fålt flykta för paschans af Acre hämnd och undandraga sig Portens firmaner, anade han slutligen, huru nyttig en förbindelse med Mehemed-Ali kunde vara för honom, och försökfetförening med denne all skilja Syrien trån det ottomaniska riket. Mehemets son, Ibrahim Pascha, passade på tillfället, inträngde i Syrien, intog Damaskus, slog sultanens arme, gjorde sig till herre öfver hela det så kallade Coclesyrien och hotade Konstantinopel, som endast räddades genom de europeiska makternas mellankomst. Det var Drusernes Emir, Beschir, som skördade