åt henne icke vänta på sin hämd. Hon drog sig för någon tid tillbaka till Builth och slog ned sina bopalar i ett litet hus i Wales; sedan reste hon under loppet af är 1810 ut till OSterländerna, djupt sarad och med afsmak för lifvet i England. Det lif hon fört, hade varit för stormigt och våldsamt för hennes ålder. Den store statsmans fråntälle, hvilken uppoffrat silt lif för sina planer och som ingen begråt, hade på ett förfärligt sätt skakat henues eldiga inbillningskraft. Hon var hvarken nog rik eller oafhängig för att bjuda sina fiender spet en. IIennes hat till Europa och isynnerhet till England, hade, liksom hos Byron, blifvit ett slugs raseri och en obotlig sjukdom. Hon älskade det verkliga. liksom alla stora andar, och det engelska samfundslifvet rörde sig i hyckleri; hon var mält af civilisationen, eleganta fester och hela det förnuma affekterade lifvet. Snart fattade hon håg för det mystiska och förföll i förvirrade drömmar om framiden; behofvet, som hon kände att ännu komma verlden till aft tala om sig och törsten efter en magt, som hennes fädernesland icke kunde gifva henne, framkallade i hennes hjerna en brännande feber, förenad med menniskohat och en åtrå efter storhet, som förtärde henne ända till hennes sista stund. Vetenskaperae och poesien skulle hafva kunnat tröstat och lugnat henne; men hon föraktade böcker, hon ålskade endast handling, och det var just den som fattades henne IIon var stolt ,om Satan, hon kände sig förS Canning hade efter Castlereagh ärft Pitt, ionens otacksamhet upprörde henne. Sedan n nagon tid farit omkring i Grekland och Egypten, : hon slutligen upp sitt tält midt i Syrien emellan a, som stodo i begrepp att göra uppror, de ; vunpe Turkarne och de vilde Araberne. Det anarJ illstaäudet i detta land erbjöd det mest invecklade och blodiga politiska skådespel; kanhända var det just faran, som drog henne dit. Vi vilje med få ord berätta hvad som föregick i