Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1845, sida 1

—— — hållit om den hos Pitt, som han stod i många förbindelser till, vände sig sedan till Addington, för alt erhålla den, och han erhöll den också. Ypetta aflall skall han få betala mig förp, side hon en gång till hertigen af Cumberland. — Nu är ögonblicket inne dertillo, utbrast hertigen, Hhan träder sust nu in. Spring på honom, ni lilla bulldogg!l Lord Abercorn hade en gång brutit begge benen af sig, och Addingtons far hade varit hans chirurg. Hon gick bort till honom, och med ögat fåstadt på strumpebandet, sade hon till honom: Hvad har ni der, Mylord? Är det ett förband? Addington har gjort sin sak bra, och jag hoppas all ni skall stå på en bättre sot.5 Derpå gick hon ifrån honom. En gång sade man till henne: se dock huru röd lord Castlereagh är.o — Hon svarade: obet är återskenet af portföljerne. Han hade den vanan alt alltid låta bära sina röda saffiansportföljer efter NS, för alt beständigt synas sysselsatt med poliiken. De pilar, hon så djerft och med så mycken humor rigtade emot sin tids affekterade eller till-onstlade civilisation, träffade, som man ser, de högsta hufvuden. Under den beklagansvärda och skandalösa striden emellan prinsen och prinsessan af Wales understödde hon hvarken den ene eller andra, log hvarken partt för elt blott i ringa grad interessant offer, eller för en make, som visade sig sakna allt undseende; hon lemnade obesvarade de steg till ett närmande, hvilka prinsessan först gjorde emot henne, var kall och litet förekommande emot prinsen, samt ogillade i lika grad genom sin tystnad denna oforsigtiga furstinnas alltför fria lefnadssätt, och denne hjertlöse vällustings despotiska egoism. Sakerne kunde icke länge äga bestånd på det här viset. På samma gång Pitts politiska magt upphörde, måste också hans systerdotters fantastiska välde tillintetgöras. Efter att batva upprält