Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1845, sida 1

— —— a . vidare påstår ll:r N., att hela den stora baansen, just genom osverste Ekenstams nit och ippmärksambet icke lärer homma att öfverstia 23 5000 Bidr.? Konkursmassaps handliusar gifva dock vid banden ett helt annat resultat. EnliEet dem synas för nårvarando tillzungarne kunna upptagas till B:ko Rdr 6,1 42: 5. 4. slran hvilka dock mäste aldragaså sadanej hraf. som böra utgå framför utbofrdsbrislen, jemte sorvallningskostauderna, eller tillsammans en summa a2a. B:co Rdr 922: 7.4, då alltså endast återstå o o 5,219: 46. 2, hvadan hela bristen blir o l,900: 8. 9, vill syllande hvaraf säkerligen af H:r osverslen paräknas liqvid för följande, på rättegangar bes roende kral, neml.: 4) mot inteckningsegare i Sophieborg för 2,135: 16 2) o Tulltorvaltaren J. Lindstrom o 1,665: 2 5) a konlrollor 6. C. Schässler o 1,355: 16 al hvilka dock de båda sistnamnda beloppen aldrig kunna komma massan tillgodo, och det sistnamude for detsamma etdast vinnas på så sätt, all tredje mans rätt derigenom uppenbarligen lederas. Om t. ex. egendomen Sopbieberg icke legat på s. k. aosri grundo, så hade kronan aldrig kunnat göra anspråk på någon prioritet framför inteckningshafvarne i densamma. Nu deremot begagnas möjligtvis detta svepskäl for att soka få dem afhänd en förman, honken, i och med detsamma tläradsrätten beviljade sorsta intechningen i bem. egendom, blel dem i lag sorbehallen. Ännu är dock denna tvist oalgjord, och ännu belöper sig alltsa bristen till inemot 5000 Rdr b:ko, som Ur ölversten kan sa komma att betala. belta är osså imellertid bögst likgiltigt: oss är det nog alt hava bevisat, det balansen i kassörsoch konaskationskassotna under IIr öfverslens kontroll uppgalt till ett belopp af 40,000 Bdr b:ko, bvilke den aldrig, om IIr öfversten fullgjort sin pligt, nagonsin kunnat göra. Vara i den soregaende repliken yttrade åsigter om menligheten af tulltjenstemännens idkelisa forflytiniogar från ort silb annan kallar lir N. veti uppradande af loso shal.o lluru dösa de imellertid än kunnat vara, har han dock icke formatt vederlägga desamma på annat sätt, än all emot dem aberopa andra staters mönster. I andra länder äro dock sorhallanderna högst olika emot dem, som hos 0sSs råda. I Frankrike och Belgien t. ex. gisves det icke, såsom hos oss, tre särskilta, af hvarandra oberoende tuhkorporationer. Man känner der icke mer än en bevakningskorps, och denna är fullständigt militäriskt organiserad, lika så väl som nagot regemente, med det undantag, att belålet icke är så mangtaligt, alldenstund korpsen icke egentligen är beräknad för krigsoperationer i storre. skala. Likasom arwm6en hvarje är eller halfår byter om garnisonsplatser, så ombyta älven douanier-korpsens Jelachementer sina kansoneringeqvatsteräoch stationer. Uärutinnan bestar hela det af Hr N. så mycket förordade transportsystemet. bet är nog möjligt, att afsigten med ombytena af gouaniereraldelningarne der kan vara; att sörekomma intimare relationer mellan dem och den andra befolkningen. Methoden kan ochså der vara bade god och utsorbar, alldensund manstyrkan både vid depöterna och de detacherade posteringarne är så stor, att icke blott enskilta poster kunna ombytas, utan inkommande patruller genast aflösas al ulgående, så att terrängen oafbrutet är bevakad. Dertill kommer vidare, att gränsstationerna äro mångdubbelt tätare, än våra douanierkedjors. Af dessa begge orsaker hafva douanieterne i srämmamde länder nog af sina ögon och öron, då deremot våra kustbevakare behöfva årslänga relationer med befolkningen och den mest noggranna kånnedom af lokal och trafik, för att i någonj man kunna hindra lagbrotten, eller attrappera dem, som göra sig skyldige till desamwe. Detta syekes vara solklart, om man vet, eller vill erkänna, att våra kustbevakningsposter, vanligtvis A D DD