1vO4 Rå FJ Revy af Stockholms-Tidningarne. En insändare i Postoch Unrikes-ti dningar har erinrat om vigten af att fattigdomsbevis blilva utfärdade af presterskapet, i stället for al kommunal-förvaltningarne. Han tyckes icke hafva betankt, att det just är presterskapets bevis, som länge blilvit öfverklagade såsom allilor osta utvisande en sorstalld nöd; och huru kunna de annat, då det ju är presten, som lär oss att klaga : jag fattig, syndig menniska, Åe. Men hufvudsaken för insändaren synes icke så mycket vara, att få sattizabevisen palitliga, som att sa busförbören hallna hemma i husen, i stallet för i sakristian. Man skulle nästan kunna säga, att propositionen luktar af big, Post-tidningen har i Mandags på en Insåndares begäran aftryckt professor Geijers anfarande i prestestandet är 4829, ang. representationssfrågan. Ålsigten är naturligtvis alt sramhalla detta anförande sasom ett bevis på hans inkonseqvens; och hos den, som ej betraktar under hvilka förhållanden b:r Geijer då bedomde representationssragan, i följd saväl af var egen nations foga utbildade opinion derom, som den föga tröstande erlarenhet andra europeiska nationer ännu då baft af sina hallmesyrer i den väsen, maste alltid anförandet väcka någon förundran, vid jemförelsen med de grundlisa och öfvertygande skäl, som samme förtjenstsulle man, 1840 och allt sedan offentligen framlagt for behofvet af en representationsretorm och om bästa sättet till dess utförande. Emellertid skall säkert ingen lyckas, alt, genom sadana forsök, hvarken förändra h:r Geijers egen eller allmanhetens navarande öfvertygelse i den stora srasan. Den förre har så öppet erkänt sitt misslag, att alla erioringar derom äro i ordets egentliza mening 40ådlaa: och allmänheten skall alltid högt värdera en af våra utmärktaste tänhare för denna hans värdiga handling, äfvensom för det nit och det mod, med hvilka ban sökt godtgöra ett misstag. Icke alla, af de många, hvilka uader sin lesnad ombytt opinioner och i folkets vigtigare frågor spelat väderhanens roll, alliefter den vind, som blast på samballets hojder, kunna med en Geijer glädja sig at, att hafva gjort det på ett sätt, som ät dem återforvärlvat medborgares aktning och sörtroende. I Tidningsöfversigten? läses en temligen osmaklia polemik med Dagligt Allehanda, rörande Postuidningens redaktion for nästkommande ar — en sak, som hvarje dag allt mindre interesserar allmänheten. Tisdasens Post-tidning innehåller en adress till Svensha Folhket af erkebiskopen, landshöfdingen i Weslteräs samt biskopen derstädes, hvilken uppmanar till understöd för de behöfvande i Westmanland. Aftonbladet i lördags meddelar fortsättningen af den redan förut omförmälta korrespondensartikeln från Christiania, hvilken nu beskrifver det nyligen slutade storthinget. korrespondenten är icke nojd med detsamma, Det segrande Bondpartiet har i länsmansfrågan gatt för lanal: och avill upplösa hela samhället i exCentriska sockneoch amt-förmanskap; det var icke liberalt, i sråga om religionssatser, och om statsrådets deltagande i storthingets förhandlingar, o. s. v. Derjemte har det velat inkräkta på honungamakten, genom alt begära till revision de provisoriska pensioner, som regeringen utdelat äfven efter slorthingets sammanträde; det har icke beviljat nog medel till sjosörsvaret; alltför mycket fördjupat sig i detaljer samt varit partiskt vid val af statsrevisionen, m. m. Dessa klagovisor synas någorlunda besanna det omdome, vi redan vågat om korrespondentens benägeohet för det byråkratiska elementets utvidgning i Norrige. Man bör emellertid göra honom den rättvisan, att han icke sornekar storthinget all förtjenst; tvertom uppgilver han en hel hop ganska välbetänkta helnt cam Ulffoit af dat fat FA om — GG I b