stor brokig kameleconto, svarade hon ganska högt. vÄr det lord C.2 Liksom de fleste humorister besatt hon komiskt geni och förenade med sin observalionsförmaga en oöfverträlllig mimik. Hon visste, alt hertigens af York och Miss Clarkes kärleksförhållande och den skandal, det väckte, misshagade befolkningen i Wales; hon reste dit, tog in på ett värdshus i Builth och började här sina operationer. Hon skickar efter läkaren, tullnären, apothekaren och gästgifvaren. Abl! sade hon till dem, i det hon härmade de personers miner och hållning, hvilka hon ville afmåla, isall ni hade en hustru, som var skapad så här, som talade och gick så här och som var omgifven af ett koppel vackra herrar, som betäckse henne med dammet af sina peruker; i fall hon var häftig, argsint, tvär, oordentlig, gnalig, i fall hon i November månad ville hafva alla fönstren Öppna, och att lukten från hundboden skulle tränga in till er, ville ni då icke anse er för fullkomligt berättigad att söka er litet nöje och förströelse på anDä håll? Hon bragte dem alla öfver på hertigens sida. Hon förstod isynnerhet alt framställa de silantropiska dygder och den smäktande ömhet hos sentimentala makar, som Kotzebue och August Lafontaine bragt på modet i England. Hon spelade först mannen, som är förtjust i sin hustru, och denna sista betagen af en smäktande enthusiasm; sedan framställde hon i andra akten den ene med sina älskarinnor, den andra med sina älskare. Som hon gaf dessa parodier midt i stora sällskaper, gjorde denna hofnarrsroll, adopterad af Pills syslerdotter och understödd af det unga fruntimrets lifliga qvickhet, henne fruktad som pesten. (Fortsättes.)