Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1845, sida 2

sätt i verlden, och hon vägrade icke. Hertiginnan sjelf hade den vanan att förhöja sin skönhet genom så många i ögonen fallande småkonster, att Brummell, på en stor bal, stannade plötsligt framför henne och sade: Men, för himlens skull, min kära hertiginna, hvad betyder denna hållning? Jag besvär er på fullt allvar, gå baklänges ut, när ni lemnar salen, jag kan icke vända mina ögon ifrån er. n Han var lika oförskömd och kom lika ogeneradt fram med sina goda infall hos de oadelige i svängen som hos de adelige Han afbröt en middag, vid hvilken serverades de utsoktaste och finaste ratter, för att af betjenten begära anschovis från indiska hatvet och palmyrasås, i det han med den likgilligaste min i veriden tillfogade: Man kan numera icke dinera dem förutan. Men sin egentliga triumf firade Brummell om mornarna, då ett halft dussin hertigar och en 4 eler 5 markiser gjorde honom stående sin uppvaktning, under det han skötte sin klädsel. Nuo, sade han, i det han vände sig om, ohvad viljen J? j sen ju, alt jag borstar mina tänderlo Tandborsten rörde sig långsamt fram och tillbaka öfver dandiens tänder, som han betraktade uti en spegel. Sedan tog han åter till ordet och sade: oJag tror der är en fläck... nej det är en droppa kaffe. Detta tandpulfsver är ypperligt... men vänten ej att få receptet dertill; J fån det icke, sådant folk, som J ärenboDesse begge väsen utgjorde ett par på den omständigheten när, alt det var Brummell som var damen. En gång möttes dessa begge personer, som höllo mycket af och värderade hvarandra, i BondStreet, promenadplatsen på modet. De voro begge till häst. Brummell, som höll tyglarne emellan lummen och pekfingret. liksom en pris snus, stannade och lutade sig ofver åt lady Esther: — Kära väsen, — sade han på del då brukliga konstede sättet att uttrycka sig, — hvem var det, ni nyfgen talte med? — Ölverste Whitby,