Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1845, sida 1

—4 det sunda förnuftets rättvisa med ett clakt barns nycker. Uxvarje dumhet, hvarje pretention tuktade hon; hon var obeveklig, tillochmed emot ministrarna. Midt under brinnande krig med Frankrike fölt Pitt på den ideen, att uppsätta en sortjenslorden, och Lord Liverpool åtog sig att ombestyra det hela och att bestämma färgorna i bandet. En afton koni han mycket stolt öfver sitt verk, in i premierministerns salong, och sade: — Jag tror alt min sammansätining skall smickra den brittiska stoltheten; den röda färgen är färgen i Englands flagga; den blå är frihetens symbols och den hvita en symbol på borgerlig trohet. — Det är gudomligt, sublimt, poctiskt! — utbrusto hofmännen och smickrarne. i — Det är mycket vackert, — afbröt Esther dem, — och konungen skall blitva aldeles förtjust öfver denna färgernas sammansättning, men det sorekommer mig som om jag skulle sett den någonstädes tillförene, — Hvar då? — frågade lord Liverpool. i — På de franska soldaternes kokarder. Ni har, Mylord, uppfunnit det trefärgade bandet! — Ack, min Gud, — sade han i sin slora häpnad, hvad skall jag taga mig tll, lady Esther? Jag har beställt öfver 300 alnar band. IIvartill skall jag nu begagna dem? — Att binda upp era benkläder med, när ni 1 dem förvarar papper, som ni aldrig kan finna igåLi. och som ni först letar efter i högra fickan och sedan j den venstra. På min ära, mylord, är jag alllid rädd för de stackars benhläderna, att det en gång skall hända dem någon olycka. Ostä utöfvade hon ett väsentligare inflytande, alltid till fördel för det sunda förnuftet emot det löjliga. Hr Adaington, som hade Pitts vänskap alt tacka för sitt stigande, fick det insalleD att låta ufnämna sig till lord Raleigh. Detta så opassande bruk af ett historiskt nam misshagade den elaka