tan måste afledas; men der ingen ledning är, der staterna, splittrade och med olika materiella interessen i det hela äro likgiltiga för hvarandias oden, hvem skall göra något godt deraf? Ålven innehåller Onsdags-numret af samma tidning berättelsen om ett af de många fall, som här så ofta förekomma, då polisen på misstankar, eller angifvelser, hvilka sedan befinnas alldeles ogrundade, arresterar personer och qvarhaller dem bela vechor och månader i häkte, samt slutligen befriar dem, utan allt skadeständ, eller nagon upprättelse och bjelp, fastän ofta det godtyckliga förfarandet medfört deras ofärd och deras familjer under arresttiden lemnats åt nöd och fortvislan. Då man åser dessa såkallade 601rdnings-o och asåkerhets-ätgärdero, hvilka äro anförtrodde at myndigheter, tillsatte icke af belolkningarnes sortroenden, icke på grund af allmänt erkänd rättradighet och oförvitlig opartiskhet, utan oftast blott till följd af personliga relationer och stundom tillochmed saknande, eller åtminstone icke ådagaläggande, juridiska kunskaper, domareskicklighet och lugn värdighet, så maste man verkligen förvånas olver, att en sådan utvext på ett lagstyrdt samhällsskick kan få besta, utan atl någonting gores, för alt bevara den euskilte medborgaren emot följderna al detta legaliserade godtycke. Man kan i allmånhet såga, att svenska brottmals-lagskipningens största brist är frånvaron af allt sorsvar for de anhlagade. I hundrade fall mot ett tillhörande de fattigare och oupplyste klasserna, lemnas desse att sjelfva anföra sitt försvar, uppfatta, når man behandlar dem emot lag och stadgade former, och algilva sina rekonventionspastaenden, i sall de lyckas bevisa sin oskuld. Ånhlagarne åter äro i mänga fall lörmögne, eller med sina rättigheter välbekanta personer, och som, da de sjelsve misstro sin förmåga, äga rätt alt begagna ombud, o. s. v.; men i de flesta fall är det en oflentlig aklagare, bevandrad i lagarnes labyrintb och benägen att ådagalägga sitt nit, sin skicklighet, genom det utsedda olfrets sramsläpande till hämndens altare. Betänkes nu, att i nåstan alla de vid apoliseno förekommande brottmal, på ett eller annat sätt inrättningens egna underordnade äro invecklade i målen, då de vanligen antingen sjellve vågat göra lörsta ålgärden, häklat, inträngt i husen, tagit saker vid sina säkallade visitationer, o. s. v., så inser man lätt, i hvilken slällning den anklagade belinner sig infor denna verdsliga inqvisition. Till foljd af ett oförklarligt och laglost osverseende, har den lägre polisbetjeningen tillochmed fall sig