Nålbref. En landshöfdings åliggande säges vara att representera sin konung. Grelve Löwenhielm i Götheborg lärer regeras af hvad man på landsbygden kallar esolkilskao, och denna regent håäller ban på alt representera. — han landsböfdings pligt är att göra sin konung älskad. Gresve Löwenhielm kommer också kanhända snart att bidraga att gora Konung Oscar älskad — då konungen i nåder afsätter bonom. — Tomma hyrvagnar, isynnerhet af den gamla, urmodiga Åsorten, ästadkomma det största bullret i Stockholm; i Götheborg åter är det landshöfdingen, som gör det mesta oväsendet. — Grelve Löwenhielm trifs icke på en ängbåt ihop med en kakelugnsmakare, och sörblarar sig icke beböfva honom. Sannerligen tro vi icke det sednare, ty den gamla grefven har tillräckligt af sin egen hetta. — Excellensen Grefve de Geer, Sveriges störste magnat, som har lika mänga underhafvande, hvilka han nårer, som mången Tysk furste bar sådana, hvilka nära honom, for häromdagen utan betjening, anspråkslös, human mot sina reskamrater, på ett ångfartyg till Upsala i sällskap med mycket annat bederligt folk. Och grefve Löwenhielm, icke någon magnat alls, en beroende embetsman, förhyr ett ångfartyg ensamt lör sig sjelf, och får ej rum derpå, den store mannen, blott för det en kakelugnsmakare råkar vara på samma sartyg. — Grelve Lowenhielms på sednare tider ofta upprepade selsteg emot god ton, och oförmåga all minnas hvem han är, ge verkligen anledning till sorgliga betraktelser. Herr Grelve Löwenhielm har före i verlden ansetis vara en af de yppersta bland högadeln, en riddare esans peur et sans reprocheo, en slags Vicomte Letoricres i att förtjusa — och nn, huru annorlunda! Har då någonting inträffat, som bragt honom ur jemuvigt? llar någon vidrig konjunktion af siendtliga stjernor rubbat en hjerna, deri fordom Gudars lugn bodde? Eller hafva ostronen, eller hummern, i Götheborg blifvit hårdsmältare än fordom? Eller hasva Götheborgarnes efter engelska föredömen något stoltare manåer, stött den vid de ödmjukt fina Wienarne vande grefven. (Figaro.)