2S2 — —24 221 SOS 4 1444— 0 WAWAD DD gångsprotokoller utveckladt, ådagalagdt och bevisadt. — Det tyckes vål, som om detta kunde vara nog för alt tjena till ledning vid grefve Löwenbielms abedomande såsom embetsman och menniskao, åtminstone om man icke är af samma skrot och korn som (Medborgarenso Bohuslänningar, d. v. s. bar föresatt sig, att tillochmed i sjelfva felen finna sortjenster. Enligt aBohuslänningarneso (neml. deras, som vor synlige i Med borgaren) utsago och videtur, är grefve Löwenhielm i besittning af följande dygder och goda egenskaper: 1) ollan har en sällsynt kraft och ihärdighet (se råttegaugshandlingarne i Tryckirihetsmälet mellan bonom ocb klandelstidningens uigisvare, äfvensom hans replik i Medborgaren, der han säger sig vara afast besluten att fortgå på den bana, som han betradtol). 2) allan är sträng ordningslilskares (se poliskammarens protokoller för Maj och Juni mänader 4844!). 5) aQHan har ett ljust förständo (se hans votum för sistl. år rörande fördelningen af de Hvitfeldtska stipendiimedlen!). 4) aflan ger upplysta, goda och ärliga rädo (se hans tillstyrkan hos Å. M:t, att det skulle blifva de fattige skärgärdsboarne förbjudet att på jutländska kusten uppköpa fisk, för att densamma sedern era i Götheborg försälja !). 5) aHan är vänlig och nedlåtandes (se hans beteende mot f. d. riksdagsmannen Lars Rasmusson i Hulfveröd !). 6) AHan är gifmiladdo (se subskriptionslistan till Gustaf II Adolfs bildstod!) amot den fattige! (se bans beteende mot den stackars pepparkaksförsäljerskan på Särö!). i i 7) aHan är gästfri inom sitt huso (se panegyriken uti N:o 10 af Tidningen aMedborgarenl!) 8) aflan år en exemplarisk make och farv. (Gresve Lovenhielins i husliga förhållanden ligga ej inom den ofteutliga granskningens område. Att a4Bohuslänningarner imellertid icke varit af samma tanke, se vi af deras panegyrik i Medborgaren. Å aStige den Bohuslänning fram, som kan jäfva en enda af dessa uppgifterv! Nu ett ord i förtroende, J beskedliggörande Bobuslåndningar, J det Lövenhielmska llosvets lifoch hustrupper; förekommer det er ännu i er enfaldighet blygdvärdt, att, på sätt Handelstidningen vid åtsk. tillfällen tagit sig sriheten göra, tala rent ur skägget, eller tycken J icke att man långt snarare bör blygas öfver att inför en upplyst allmänhet framföra sådana omdömen, som t. ex. edra på bara munväder grundade lossånger? betta är, som J sjelfve torden finna, en samvetsfråga, och vi vilje for den skull gilva er tid, ganska god tid, att besvara densamma. Bobuslänningarne sluta sin panegyrik med den sorsäkran, att de icke kunna sormå sig att tro, att Götheborgarne deltaga i smutlskastningarne mot vär så beskaffade styrelse, ehuru det ser ut så, alldenstund det gamla ordspråket säger, att den samtycker, som tiger I — Det är bra beskedligt af ett så lättroget folk, som Bobuslänningarne, att de icke kunna förmå sig all tro på något sådant; men ännu beskedligare hade det varit, om de slitit sin landsböfding med helsan och låtit Götheborgarne vara i fred bäde för den ena och andra allusionen. I några smutskastningar bafve vi aldrig sett eller hört Götbeborgarne deltaga; men deremot halve vi hos dem, mer än en och mer än hundrade gånger, förmärkt ett för det goda, sanna och rätta öppet sinne, antingen fråga varit om det allmännas, eller om kommunens enskilta angelägenheter. Har Handelsoch Sjöfartstidningen haft några utgjutelser, som icke öfverensstämma med sanning och rätt, så varen så goda och hållen fram dem; men lemnen Götheborgarne beskedligt i fred; ty med dem, J soyltgästande Bohuslänningara, hafven J uti publicistiskt hänseende alls intet alt göra. Har det någon gäng, och vi våge hoppas så vara sorhållandet, lyckats oss att uttala Götheborgarnes — — — 0teen n du:::i:: ds :dg ;H euag wu-i. LCLE— AE