qv UL 824 BB OT SRA FR 2MB UB BIRVIE UWE ko ma oss till last, hvarken hvad grefve LöWehhielm eller någon annan beträffar. Hvad vi deremot ofta hafva haft fulla skäl att förevita honom, bar varit en lynnets obändighet, en oförmåga att vid vissa tillfällen beherrska sig sjelf, en godtycklighet, som stundom fått utseende af alt icke erkänna någon annan lag, än sin egen vilja, en trotsighet, som fordrat, att allt skulle obetingadt dansa efter dess pipa. På dessa och andra dylika tecken hafve vi, och många med oss, trott oss i grefve Löwenhielm se typen af en daristokrato, sådan som det förflutne årbundradet bade mänga att uppvisa; men som i vårt tidehvarf, då lagen är öfver alla, i och för sig sjelf har så föga att betyda. Det är visst möjligt, att vi bärutinnan kunne bafva irrat oss: det är möjligt, att grefve Löwenhielm skulle till sitt lynne, i sina handlingar, i hela sitt sätt att lefva och verka, hafva varit alldeles densamma om han ock varit född i en torparkoja, om ban från en underordnad tingsskrifvareplats tjenat sig upp till sandshosdingesätet, eller från muskötten till generalsvärdigheten; men icke bade hans aktier i allmänna opinionen stått bättre för det. — Aristokrat, eller icke-aristokrat — benämningen kan vara likgiltig; det är handlingarne, som gifva mannen hans rätta värde; det är de, som skola utvisa, om han, såsom talesättet lyder, blifvit slagen till en dukat, eller en kopparslant, på bvilken slumpen och omständigheterna sedermera smetat litet oäkta förgyllning. Sjunde punkten. I grefve Löwenhielms högst o. illborliga beteende mot förre riksdagsmannen Lars Rasmusson, vid det å säteriet Ström den 23:dje sistl. September hällna landtbruksmötet, finna ahhobuslänningarnev icke eller anägonting af vigt vid bedömandet af honom såsom embetsman och menniska.o Det skulle vara rätt interessant att se, om de, med utsäåttandet af sina namn, skulle våga att drilva och försåkta samma sats; det skulle vara roligt att erfara, huruvida de äfven då kunde fördrista sig att benämna störandet af det lugn och den ordning, som bör råda vid en allmän sammankomst, en etilltufsssningo. — Rörande grefve Löweuhielms uppförande vid ifrågavarande tillfälle gifves det icke mer än en röst (CBohuslänningarneso naturligtvis undantasen) och denna ogillar på det allrahögsla detsamma; ja, det ogillas tillochmed af dem, som förut varit grefve Löwenhielm ganska iillgisne, och på mer än ett ställe bar bland medlemmar af Götheborgs och Bohus läns Kongl. Husbållnings-sällskap fråga väckts att förena sig om en skrifvelse, i hvilken de skolat afsäga sig sina platser i detsamma, i den händelse grefve Löwenhielm skulle sorisara alt vara dess ordförande. Också är det vär fullkomliga öfvertygelse, att grefve Lowenhielms s. k. atilltuslsnings kommer att för honom medföra vida mera obehag, än både han och hans tillgifna 4obuslänningaro någonsin kunna förmoda — så djup och allmän är indignationen osver densamma, Hvad som gjort saken ännu värre, är, alt grefve Löwenhielm, liksom när ban på öppen gata med hugg och slag öfverföll hattmakarelärlingen Forsberg, velat försvara sitt otillbörliga beteende, velat låta påskina, att ban gjorde fullkomligt rätt i att handla så, som han handlade. En ölverilnings (så räsonnerar manj akan vara klandervärd; men den kan äfven ångras, förlåtas och glömmas. Ett brutalt uppförande åter, som man icke allenast icke ångrar, utan sorsvarar, ja sianer vara tillborligt och passande, kan aldrig tillgifvas; det måste tillrättavisas, måste straffas; den, som låtit detsamma komma sig till last, måste lära känna, att det på jorden gilves något, som är högre och mäktigare, än ban — en makt, för hvilken thronernas grundvalar mer än en gång datrat; en makt, den der liksom Gud dömer lesvande och döda, nemligen allmänna opinionen.9 — Så der räsonnerar man. Foljder af detta räsonnement hafva redan visat sig, och flere kunna ännu vara alt emotse. Hvad sägen J om det, J prisande, rökande och lossjungande 4Bohuslänningar.? cöBohuslånningarneso sju, lätt vidrörda, kla3 . trA nera ll nn KET 31122 F KäKKgkk2d-t n dee