— — ———— nustiga handlingar, för alt sortsätta krig, som de låltsinnigt halva börjat, eller för att tillfredsställa deras omåätiliga herrsklystnad. Men dessa missbruk kunna lika så litet användas såsom argumenter mot hyllan af statslän, som en oersaren sjomans olycha, eller ett illa bygadt sartygs undergång kunna bevisa, att styrmanskonsten, som gisvit menniskorna herraväldet öfver hafvet, icke är nyttig, stor och skön. Man kan tillochmed våga pastå, att ett lånespstem, som inskränkes inom vissa gränsor, blott kan bibeballa sig och ega bestånd så länge, som man använder de lanta kapitalerna på ett sätt, som är öfverensstämmande med det allmänna interesset, eller, med andra ord, så länge dlet stiftar nytta. Detta är en af de sanningar, som äro så påtagliga, att de icke beliötva bevisas. Om man icke har för afsigt att göra ett lan frukte bärande, utan blott att ödelägga kapitalerna, och om man lånar mycket, sa förslösar man älven mycket. Och hvilket folk skulle väl kuuna bibehålla sin plats i staternas kedja; om det hade en regering, som till ingen nytta bortslosade de tillgangar, som ända ditintills tjenat till att föröka nationens rikedom? När man använder det lånta illa, kommer man nodvåndigtvis slutligen till en vanärande bankrutt och till en sortvillad odeläggelse. Detta har historien alllsor ofta och. otvetydigt adagatagt. Manga regeringar bafva måst sucka under den tunga bördan af en bankrutt, alldenstund de hafva latit sig komma dessa fel till last: Al alla Europas stora och gamla stater är det blott en enda, som har undgått denna förödmjukelse. Och dock är det just den, som har lauat ailramest, och nästan alla lanen hafva blilvit uppslukade af kriget. Men så sorstar älven dess regering bäst af alla att liuvagabiinga rikedom. Skulden bade blifvit så stor; att den, liksom en Sisyphbi-sten, var på vippen att cfvervåldiga och krossa staten, då bandelserna lyckligtvis gjorde ett slut på kriget: Cuuru alltså iänesystemet har kommit många regeringar att bankruttera, kan man dock icke pasta, att det i och sor sig sjellt är sordersligt. En husbållsaktig regering kan, lika väl som en slosaktig, begagna den offentliga kreditens Jemfor man lanel med do allmänna skatterna, så kunde man till och med gota den avmärkningen, alt utlagorna taad penningarne ur de skattskyldiges fickor, hvilka ofta behöfva alt behålla dem såsom en dyrbar hjelphalla, under det att lånel deremot erbjuder sig såsom nagot öfverflödigts som söker att blilva begas121 arsvasdd