— — ——— ma ål den. Men della var icke någon lätt sak: klostermurarne voro ovanligt höga och en trogen vaktare vakade dag och nalt Över denna dyrbara helgedom. Scarpi skuile, då det var honom omojligt alt lyckas genom list, icke skytt att bruka vald; men hans kamrater hade ändå så mycken blygsel qvar, att de vägrade all utgjula ät Herran helgade personers blod. Dessa hinder afskräckte icke Michel Pezza. Han klädde ut sig till nunna och ställde sin kosa till klostret, aldeles ensam med en käpp i handen. Han klappade på porten och, på abbedissans befallning, sorde man honom till en afskiljd byggnad at huset, uti byilken sådane personer, som sokte att blifva intagna i klostret, borde i bön och sasta tillbringa 3 dagar och 3 nätter, innan de fingo juträda i det inre och visa sig för abbedissan. Så snart Michel Pezza kommit i sin cell, samlade han sina tankar i afvaklar på tillfälle att handla. Tvenne dagar gingo förbi, och han började blifva orolig öfver huru han skulle gå i land med sitt företag, då en egen omständighet kom till hans hjelp. Det var på den tiden af äret, då bönderne i trakten förde sin tionde i alla slags landtmannapr dukter till klostret. Portvaktarn var den ende, som hade uppdrag att taga emot leveranserna af bönderne ock gora upp räkning med dem. Denna sortåätiping varade hela dagen, och ofta dröjde det längt in på natten, innan Dönderne lemnade klostret. Genom en synnerlig ynnest stod kyrkan öppen anda till deras afresa. Delta är hade skörden varil härlig, och tionden blef i samma mån ymnigare. Då dagen kommit, anlände en mängd med bufllar forspända kärror till klostret, meditörande rika förråd at spanmål, frukt, olja, vin 0. S:. V: På aftonen begagnade Michel Pezza sig af mörkret, och smög sig in i kyrkan, borttog bilden och lade den i en at kärrorna, väl gömd under halmen; sedan lemnade han klostret, gick ut på vägen och afbidade der pöndernas ankomst. Desse sednare kommo körande efter en timmas